Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1844, sida 2

Idsvåda. Vi hasfve med hvarje postdag väntat och hopats att få i Aftonbladet se något tillgörande för tt skydda en af dess sordne medarbetare, Herr )rvar Odd, mot det skandalösa anfall på hans mseende såsom skriftställare , hvilket Svenska diet för någon tid sedan vågade göra i sin säcallade recension öfver de poesier, Herr 0. 0. teifvit under rubrik Min fattiga Sångmö — men vi hasva både väntat och hoppats forgälves-. Må man dock icke förstå våra ord så, som skulle vi hafva väntat och hoppats att Aftonbladet skulle en mol-kritik hafva företagit en grundlig esteisk uppskattning af H.r O. O:s skaldeskap, af dess egendomliga skaplynne och på grund deraf bjudit till att anvisa O. O. den honom rättvist tillkommande platsen i vår litteraturhistoria, och på samma gång tillrättavisa Bite. Ty, för att tala rält uppriktigt, hafve vi ytterst sällan alltsedan Herr O. O. lemnade recensent-bestyret i Aftonbladet, sett något försök till hvad man kunde kalla en resension från Aftonbladets sida. Icke heller är Svenska Biets diatrib — såsom en af våra medarbetare redan anmärkt — värd synnerlig möda i vederläggningsväg, så vida den hade afseende på Hr O. 0. såsom lyriker; ty svärligen lärer del finnas någon, som tager kännedom om vår litteraturs produkter, hvilken icke äfven anser. sitt eget subjektiva omdöme lika godt som den herrens, hvilken utan alla motiver bekhagat i Svenska Biets så vanryktade spalter askunna sin förkastelsedom öfver en lyrisk skald, som dock af personer med omdöme och domsrätt i sådana fall, t. ex. Professor C. A. Hagberg i Lund, vunnit det fullkomligaste erkännande. Men Birecensenten har i en sorts biografi bjudit till att inbilla allmänheten att Berr Orvar Odds aslägsnande ur Aftonbladet hade sin grund icke i ett fritt beslut från Herr O. O:s sida, utan i ett, från publikens sida, för honom, såsom politisk skriftställare, minskadt interesse — och det var i denna punkt som vi väntat och hoppats att Aftonbladet skulle stiga fram och öppet bevisa, huru på en gång elakt, oärligt och lögnakligt Svenska Biets recensent förfarit, och det är i denna punkt som Aftonbladet glömt eller lätsat glömma hvad det var sanningen skyldigt. ben person, som ansvarar för Aftonbladets sä väl moraliska som politiska karakter, torde bättre än någon annan veta, alt vi icke i det föregående sagt för mycket eller gjort någon orättvisa mot Aftonbladet; ty han bättre än alla andra borde hasva sig bekant, att det var Orvar Odd, som drog sig tillbaka ur Aftonbladets redaktion, då han, efter Aftonbladets beteende mot utgifvaren af den, då för tiden, frisinnade Freja, icke längre ansåg förenligt med sin heder att qvarstä i Aftonbladsredaktionen. Medveten om detta bar ATtonbladets utgifvare dock kunnat, utan att lägga två trå i kors, tillåta Svenska Biet att tillskrilva O. 0:s aflägsnande ur Aftonbladet ett minskadt interesse från publikens sida för Herr 0. 0:s produkter såsom politisk och kritisk skriftställare. Detta Aftonbladets beteende blir imedlertid al ännu betänkligare beskassenhet då man har sig den omständigheten bekant, att då Berr O. 0., jemte Kapten A. Lindeberg, efter aflären med Freja offentligen förklarat sig icke mera tillhöra Aftonblads-Redaktionen, att han då, säga vi, endast tillfölje af de enträgnaste böner sjelf återtog sitt förklarande, ehuru han bestämdt enskilt dervid gjorde till vilkor, att endast i ännu 5:ne månader sortsara i sin befattning som Aftonbladets medarbetare. Denna uppoffring åt Aftonbladets kredit betalas nu dermed att Aftonbladet, genom iakttagande af tystnad, nära nog sanktionerar Biets lögner, i stället för att med ovilja tillbakavisa desamme. Sat Sapienti!