GOTHEBhORG. rörst med snällposten i går ingingo underrättelser, a innevarande dag blifvit bestämd till D. D. M. Konungens och Drottningens kröning. ntvardigt nog förmäla dock Stockholmstidningarne ingenting bestämdt derom. Väl underrättar det officiella bladet sin publik, att utdelningen af inträdesbiljetter till Storkyrkan, der kröningsakten högtidligen kommer att försiggå, skulle ega rum den 26:te innevarande månad; men om sjelfva dagen för kröningen nämner den deremot ej ett enda ord. Till följe af denna osäkerhet i uppgifterna om tiden för kröningen hafva här på platsen inga större arrangementer kunnat träffas, hvilket dock utan tvifvel blifvit fallet, om Statstidningen visat Allmänheten den uppmärksamhet, att i tid underrätta om dagen för kröningshögtidligheterna. Ilelt och bållet obemärkt har dock denna för vår dyre och älskade Konung och för Hans af Svenska folket lika älskade Gemål minnesvärda dag icke passerat. Kl. 42 middagen var på stadens stora torg stor parad af Götha Kongl. Artilleriregemente och den härstädes förlagda afdelningen af Kronprinsens hussarer. Vid samma tid gals af ett batteri af samma regemente kunglig salut med 428 skott, äfvensom alla på revieret och i hamnarne liggande fartyg flaggade. På aftonen komma de vid hamngatorna belägna, sävål publika som enskilta, byggnader, jemte en stor del privata hus i andra delar af staden, att ekläreras. Vi hafve förut yttrat våra tankar om det obehöfliga och betydelselösa i sjelfva kröningsceremonien; men sedan Rikets Ständer nu en gång hos Konungen anhållit, att den måtte komma att ega rum, och II. M:t beviljat dem denna deras begäran, så undre vi allsicke öfver, att hvar och en Svensk medborgare och medborgarinna vill. efter råd och lägenhet, på sitt sätt bidraga till firande af den första osfentliga fest, som, sedan D. D. M. M. Konungens och Drotiningens uppstigande på thronen, blilvit sifven Dem till åra. Det år också just derigenom, genom Folkets sålunda ädagalagda kärlek och deltagande, som den annars i sig sjelf tomma ceremonien erhåller någon högre betydelse. Det är kronan på dagens högtidlighet, poösiens himmelsblå blomma mellan etikettens och det uråldriga brukets? prosaiska krypvexter. Vid sädana tillfällen är det icke förmågan, utan den varma, lefvande, upprigtiga viljan, som ger festen sitt rätla värde. Ett enda ljus, ställdt i dagöppningen af den faltiges låga koja, betyder der lika mycket som den präktiga transparent, eller det strålande namnchilfer, som prunkar i spegellfönstret af den rikes stolta palats. Ett hjertligt, upprigtigt Lefve!, uttaladt af Folket, af denna brokiga massa, som böljar kring torg och gator, är för sesten af lika stor, ja kanske af större betydelse, än hburraropen i de festligt smyckade salarne, tonerna af en fullstämmig orcliester och dänet af ett talrikt artilleri. Allt beror på motivet för handlingen; handlingen i sig sjelf är af föga betydenhet. Blir sålunda i afton pompen och stäten här i Götheborg icke i så stor skala, som i hufvudstaden, eller annorstädes, så kan man dock vara fullt och fast förvissad om, att meningen med det, som på de få återstående timmarne kan tillvägabringas, icke eftergilver något annat Samhälles rikare tillställningar i upprigtighet och deraf följande inre värde.