som, thy värr, är alltför litet spridt oeh låst!, i landsorterna. — Sa ser det ut på den pu-fAI blicistiska, under 509, 20 12 minuters latitud s! och 560 43 minuters longitud belägna horizon-: ten. Iluru det ser ut annorstädes, har jag s hvarken tid eller Just att undersöka. Kröningsdagen lärer nu med full såkerhet Hvara bestämd till den 8:de nästkommande OC-JI tober. Nå! så alt denna föråldrade, katbolskali id ceremoni ändå skall komma att ega rum!4 Jag började nästan på att hoppas, det Konun-JI gen funnit någon lämplig förevändning att slipspa all den der smörjelsen, hvilken Riksens Ständer hade så brådt om med att få tillväga-JI bragt. Han hade selat lika fast på sin thron, ss varit lika mycket älskad af sitt folk, om ock ej H. II. Erkebiskopen, propria manu leprosa, hade smort honom till Sveriges Konung. Man( kan aldrig gerna föreställa sig denna Prelats5 annorlunda, än såsom särdig att öfver sinafi motståndares hufvud utgjnta ett vredenes käril, 1 doch huru skall en sådan person, äfven om den serkebiskopliga talären höljer hans skullror, kunna smörja en Regent m ed gl åd jenes olj o . a ( ( dj Jag nämnde nyss II. Eminens Herr ErkebiAskopen. Apropos af honom, så har du väl läste den nya rentvagningsepistel, som, med asfseende på Hans Ilögvördighets beryktade helsningstal L till Presteståndet, stått att skåda i N:o 240 af Svenska Biet. Försattaren af bem. epistel, hvilken säges bo i den goda staden Upsala, har i H. Högvördighets tal icke kunnat finna något Asom förtjente epitheterna frenetiskt, papistiskt, illskefullt o. s. v. Tvertom har han blifvit aförIjust af talets många skönheter. o Att det är fullt d af sanning, äkta osminkad sanning, ederomo, säger försaltaren, avittna de glödande orden.o. Hade edet ej varit så träfsandeo, menar författaren, aså hade larmet öfver dess innehåll ej blifvit så stort.o — Låtom oss för ett ögonblick antaga, att denna af artikelförfattaren sramkaAUTstade sals vore rigtig, och använda densamma såsom premiss i en annan slutledning, till hvilken vi vilja komma! Se här hvilka logiska resultater den då gifver: De anmärkningar och tillrättavisningar, som J aväcka mycket larmy (o: mycket uppseende) äro 4 träffande. De anmärkningar och tillrättavisningar, som de liberale tidningarne tillåtit sig emot styrelsesättet under Carl x1v Johans regeringstid, hafva bland de konservative väckt mycket larm; Ergo äro de träffande. De anmärkningar och tillrättavisningar, som de liberale bladen tillåtit sig mot Adelsoch Prelatväldet, hafva i det konservativa lägret väckt mycket larm och stor oro; Ergo äro äfven de träffande. De anmärkningar, rörande nödvändigheten af ett nytt, på förnuftsenliga grunder och samfälta val sotadt representationssätt , hvilka stått att läsa i de liberala bladen, hafva bland de konservative väckt icke allenast elarmo, utan tillochmed häfvan och förskräckelse; Ergo åro också desse anmäräningar i högsta grad trässande. Men nu är det just emot samtlige dessa aträffande anmärkningar som II. IIÖgvördighet Erkebiskopen, i sitt till Presteståndet hållna helsningstal, dragit i härnad; han bar följaktligen antingen icke insett det träffande och sanningsenliga i desamme, eller ock talat emot bättre vetande. Men den menniska, som toler ofver en sak, som hon icke rätt inser, hon pratar i vädret, och hennes ord äro af noll och intet värde; och den menniska, som i vigligare frågor talar emot bättre vetande, bon är föraktlig. Under hvilken af dessa kathegorier bör H. H. Erkebiskopen (allt med den värde artikelförfattarens egen sats till premiss) hänföras? Må han sjelf göra sig den mödan att anvisa Hans Eminens hedersplatsen! Under rubriken alitieraturo har pseudonymen Orvar Odd på ett högst oförsynt och, i min enskilta tanka, oförtjent sätt blifvit genomhäcklad för ett af honom utsisvet häfte poåsier, kalladt: Min fattiga Sängmöo, samt dessutom för nästan allt annat, som ban dristat skrisva och i tryck utgifva. Icke ett enda skäl fwarföre Biet öfver bans litterära produkter ut talat denna sin förkastelsedom, bar dock blifvi anfördt. Han har icke fallit Biets recensent smaken, och det ensamt är tillräckligt för att a honom varda bannlyst ur de vittras gille. Nå nä! utgöres det samfund, som af Biets kritiku hedras med denna benämning, endast af sådan män, som författaren af älIlramnbusiadeno åolim, eller då och dår, o. s. v., så ka H:r Orvar Odd vara rätt nöjd med att halv blifvit förklarad ovärdig att utgöra en medler adf detsamma, ty inom det var ingen ära a vinna; men väl alt förlora. Jag kan emedlet i tid högeligen undra om ej Biets och dess recer jä sents bedömande af H:r 0. O:s litterära förtjer 0 ster fått en hel annan färg, i händelse han vc