Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1844, sida 1

i-—88 — — I Represenmtatlons-förslaget är afslaget, det är nu en allmänt bekant sak en sak, som redan kunde anses afgjord, s snart bänkmäns-, elektorsoch utskottsvalen ho Adeln och Prest-ståndet visat stämningen i dess begge anti-nationella stånd. Ehuru således för utsedd och väntad, var en sådan ulgang doc! ej mindre smärtsam för hvarje sosterlandsvän heldst då man betänker huru den iillgatll; ) den är ej allenast verket al en så ringa minorilet hos nationen, att den ej ens är att taga beräkning, äfven om man antoge att riddarhuset och prestståndet verkligen representerad alla adelsmän och prester i landet, utan endas al några få mäktiga intriganter inom dessa stånd som veta alt draga de till kropp och själ osjelf ständiga representanterna deraf med sig. Hvil ket kolossalt bevis ger ej detta af hela odug ligheten, hela förkastligheten af vår närvarande representation, hvarunder några få inpiskade aristokrater och hierarker kunna hindra framgången af hela nationens önskningar och vilja ty att antagandet af det hvilande representa tionsförslaget verkligen var och är bela nationens vilja, det bevisas, utan att räkna de tal rika — motståndarena må säga hvad de vilja — betydelsefulla opinionsyttringarne, de hardt när: enhälliga voteringarne för det nya representations förslaget i Borgareoch PBonde-Stånden, de begge stånden , som ensamt representera den nu re: presenterade delen af nationen. kn representation under hvilken ett sådant trots af några få individer, utan betydelse såväl i intellektuell som materielt hänseende, kan ega rum, är knappt tänkbar, och dock sann; tv hvad äro biskoparna, herrar Hartmansdorsf. Löwenhielm, Palm stjerna, Westerstrand, S. v. Troil och nägra fier egentligen, med hänseende till deras personligheter? visst ej betydande, hvarken till snille eller anseende bos den tänkande delen a nationen, och dock är det dessa sjelfskrifna representanter, som man derför också ej kan anse representera någon annan än sina egna värda personer, som med sitt anhang gendrifvit hela nationens väl. klvilket oerhördt ansvar hafva de ej åsamkat sig! — Ett ansvar, som samtid och esterverld ej heller skola underlåta att utkräfva af dem. — Mur skall man anse dem, som handla sålunda, som försvara ett representationssätt, under hvilket sådant kan ske, eller som säga sig önska ett dylikt med ständseller klass-val, som, med ett ord, motarbetat det hvilande representations-förslaget och bidragit att slörta det, oaktadt det var bygdt på den enda rättvisa grunden, allmänna val, mot hvilken de ej förmått anföra ett enda giltigt skäl? — Som idioter eller egoister, som för sin egen inbillade nytta, ej sky att uppoffra säderneslandet, och hvarthån en sådan egoism för, derpå här hvarje blad i historien vittne, från hedenhös, ända till närvarande stund. Landsförräderi och konungamord, uppror och brödrakriz bafva varit de bittra frukterna deraf. ått uppräkna exempel derpå anse vi för öfverflödigt, de talande bevisen derför ligga oss närmast på andra sidan Östersjön, dessa barn, som våldet och sörräderiet ryckt fran Sveas modershjerta. Och vi frukta, att om ej en dylik brottslig sjelsviskhet hämmas, den skall komma att kosta henne innu större offer, måhända offret af hela hennes sjellständighet, af hennes barns hela tillvaro, såsom nation. En liten hänsyftning derpå finna vi i Biets hånande djersva sråga, om Ryssland skulle tillåta en friare slatsförfatlning i Sverge? — Om någonsin en tidningsredaklion förtjent att exemplariter straffas, så vore det väl den, som vågat framställa on sådan fråga; men den straffas också, om ej de jure, åtminstone de facto, af hela nationens förakt. Sak samma är det med den redaktionen, hvilken, sisom Minervas, ej skyr all håna representationsförslaget och opinionsyttringarne derför. savål som allt upphöjat och nationelt, throntalet, Konunsens ofriga åtgärder och sjelfva härleken till denna konung, som så bestämdt tycks vilja följa sitt valspråk, och såsom å(Tlen Konstilutionellen, — som snarare borde beta Den Inkonstitutionelle, — hvilken vagar pasta, 4all hela den upplysta delen af nationen varit emot det nya representationssörslaget.o llora då en Bergfalk, en Richert, en Anckarsvärd, en Petre, en Wern, en Hans Jansson och mångfaldiga andra, som varit för representalionssörslaget, bade i och utom Ständerna och opinionsyttringarne, ej till den upplysta delen af nationen? Råäknar Herr Sohansson endast en Wingård, en Berlin, en Reuterdahl, en Lagergren ; en Strindliund, en Hartmansdorff, en Råädf, 0. s. v., on Åskelöf, en Angeldorff och, framför alla, sig sjelf dit? Man måste säga, att han tycks hafva ett eget I — 1 2 — 111.