Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1844, sida 2

UIntages på begäran.) Ecclesiastik-personer äga för deras egne gårdar, som de sjelsve bebo i städerne, frihet från alla borgerliga och personella onera (onera personalia), och denna srihot är dem tillerkänd icke blott genom privilegier , utan äfven genom flera äldre och nyare Kongl. Resolutioner och förordningar, bland hvilka isynnerhet, såsom talande, framstår Kongl. Kungörelsen den 6 April 4810. Riksdagsbeslutet af den 2 Maj samma år ligger till grund för denne och detta stadgar: .... ypresteståndet har dock till detta beslut endast i så måtto biträdt, att det bifallit antagandet af åtföljande onera för stadsegendomar, som tillböra Ecclesiastik-personer, utan att af dem bebos, hvaremot Borgareståndet särskildt iklädt sig ansvaret för alla de onera, som i öfrigt skulle belöpa sig på sådane stadsegendomar, hvilka kedleslaslik -personer sjelfve eller deras enkor och barn beho, så vida ej derom är för någon viss ort annorlunda sorordnadt. En mångårig rättegång har i denna fråga först