Pen Kongl. Propositionen om Stats verkets tillstånd och behof. (Fortsättning från N:o 101) Den del af Kongl. Propositionen, som röner Fjerde IIusvudlileln för Landlfoursrars-Deparlementet, har en serskild konstitutionel märkvärdighet, som icke är utan vist, emedan den visar att vår nuvarande Regering, åtminstone ännu, icke kommit så långt at! allena-styrandets inkonstitutionella princip kunnat Ösveraisvas. Man läser med tydliga ord, att ehuru Kongl. Maj:st insett att de af beparlemenisChefen tillstyrkta anslag kunna för Landiforsvaret vara behosliga och anyttiaa, Kongl. Maj:st likväl, med hänsigt till beräkningen af Statens nuvarande tillgångar, pu endast velat af Rikets Ständer äska den del af berörde anslag, som. asser de angelägnaste behosvens fyllande Vid första påseendet låter detta mycket bra, hushallsamt, välvilligt för folkets lindring, o. s. v. Men betraktar man saken närmare, så synes deraf att det icke är den ansvarige rådspersonalen, i egenskap af en enig och samverkande ministre, eller den framför allt ansvarige föredrugande ministern, som i detaljerna af sorvalininean, efter samwete och sakkännedom förordna och ställa, mtan Konungen sjelf. Kan detta ske, då det är fraga om att inskränka utgifterna, så kan det äfven ske då man vill utsträcka dem. I begge fallen är det svårt för en minister att ansvara för sitt fack, och isynnerhet då fråga är alt göra det med minåre medel, än som dertill efter hans bästa förstånd äro behöfliga. Dylika olikheter i åsigter emeltea den regerande Konungen och hans ministere, kunna i min tanka alldrig undvikas, då konungen sjelf vill styra och förvalta; och då icke den konstitutionella grundsatsen soljes, att detta tillhor ministeren, under gemensam ansvarizehet, samt föredragande ministern, eller såsom han hos oss så skräpigt kallas, bepartemenis-Chelen, för sitt fack bul. vudsahligen. Skiljaktigheterna i småsaker, de är sannt, kunna synas mindre vigtiga; mer sjelfva möjligheten bereder förr eller sednare värre olägenheter i det stora hela. Mycket a hvad wan redan selt utvisar, alt vi på lång när icke nu, mer än förut, stå nära tillämp: ningen af denna sunda och antagliga Konstitu tionella princip, hvilken Norrska Regeringssät tel till följd af gynsamma sforhällanden redar stadgat i Norge; och förr än det sker, för än konungamakten hos oss blott blifver ledan de och skyddande, men icke sjelf förvaltande förr .kunna vi aldrig motse några garantier fö folkets framtid. I den i öfrigt mindre vigtiga saken, vid hvar form jag nu föstat mig — mindre vigtig såge jag, emedan Pepartements-Chefen verkligen i sle re andra fall hållit emot embetsverkens ölver drilna fordrivsar: synes det varit mera lämp lizt, att liksom i andra anslagsfrågor, ätit mi pistören fritt underhandla i propositionen, me