tj monument åt Konung CARL XIY JOHAN. Det å skada, att icke Minerva närmare utpekar hål let, der denna auppmärksamheto låtit sig för nimma, antingen det är i ryska hotellet, i f. d lsexcellentissiwi splendida våning, eller blott Svenska Minesvas egen tidningsbyrå. För eget del tycker jag, att man gjort bäst i att icke fram komma med någon dylik motion, helst son Konung CARL XIV JOHAN ju erhåller ett monutjment i Norrköping — ett samhälle, som har framför alla andra bugnat med synnerlig kung. lig nåd och bevågenhet. — . Bland talarne på Riddarhuset mot den före. slagna ombildningen af nationalrepresentationen utmärka sig på ett högst eget sätt Herr Presidenten Westerstrand och Landshöfdingen grefve C. C. Löwenhielm. Herr Presidenten slog sig på skämt och roade sig bland annat med att söka sammanställa det i representationsförslaget ofta förekommande ordet agallo med en viss operation, som på landet kallas agälla. Försmodligen ansåg Herr Presidenten en Adelsman, som mistat sin gamla sjelsskrifvenhetsrätt att bevista riksdagarne, så hafva förlorat sitt inflytanvid hofvet och på allmänna ärendernes gäng, j att han derefter i det stora bela spelade samma underordnade rol som en eunuch i seraljen, och att resorm-vännerne fördenskull, i hans tanka, eftersträfvade alt göra Adelsmännen till ett slags politiska kastrater. Skämtet blef dock icke väl upptaget, ej en gång af Herrar Bricollister, hvilka annars aldrig pläga underlåta att skratta åt allt, hvad den högtuppsatte Stormästaren behagar yttra. Undertecknad har icke sett Herr Westerstrands adeliga sköldemärke; men förmodar, alt bland emblemerna i detsamma äfven finnes en agällgumsev, hvilken gifvit honom anledning till den misslyckade bricollistiska ordleken. Föga bättre slog sig Landshösdingen Grefve C. G. Löwenhielm ut, då han ville komplimentera en sin frände, med hvilken han, i en motion angående anställande al civil-guvernöver på fästningarne, önskade få förena sig. Han yttrade sig nemligen i följande ordalag: ebe klara, ofta lekande spegelbilder, som, med aldrig saknad folie af incisiv logik och djupt sosterländskt ordningssinne, så ofta fordom tillvunnit den frejdade motionären Ståndets bifall, torde troligen göra det öfverslödigto Åc. Åc. Du finner häraf, 4:mo att den värde komplimentörens afrejdadep namne är en mästare i spegelfäkterikonsten; 2:do att spegeln, framför hvilken han utför sina hocus-pocus, aldrig asaknar folie af incisiv logiko, och 5:tio att dessa den store konstnärens manövrer dosta fordom tillvunnit sig Ståndets bifall. Den bekanta prygelmachinen var utan tvifvel en dylik alekande spegelbildp, och med esoliet af incisiv logiky förstår säkerligen den högättade komplimentören, för att döma af hans egen själs söndriga spegel, några batterier åkande eller ridande artilleri, hvilkas syllogismer lära vara alldeles oemotståndliga. Det var ett kapitel af denna incisiva logik, på hvilket han häntydde vid den bekanta middagen på Loremzberg. Den bar i alla tider utgjort tyrannernes och aristokraternes oskiljaktliga vade-mecum. Stundom har det dock äfven roat folken att gifva några lektioner i denna eslutkonsty, och det på ett så kraftigt och öfvertygande sätt, alt alla aristokratiska Heglar och Pfleglar mäst ropa aconcedolp Reglerna för densamme äro ännu icke glomde; men nationerne se helst att slippa tillgripa dem. körst när alla andra argumenter utan nytta blifvit af dem uppställde och af förtryckarne förkastade, blir den incisiva logiken, i den bemärkelse jag nu tagit densamma, folkens ultima ratio, och då — åve de öfvervunne!.... . . Har du observerat, hvad Svenska Biet, utan den ringaste reservation, låter en af sina Bidragare yttra uti ett af dess senast utkomna nummer, nemligen: Vi vilje lemna derhan, om Ryssland tillåter verkställigheten af en organisation, som i framtiden kan blifva i mer ån ett afseende fruktansvärd för det autokratiska valdet. — Med vår mycket beprisade sjelfständighet, samt det anseende, som vi hos andra nationer äåtnjuta, och för hvilka vi skola hafva den aflidne Konungen att tacka, står det således nu, i Svenska Biets och dess insändares tanka, så till, att vi hos en mäktig grannstat skola underdånigast bedja om lof att få ordna våra egna inre angelägenheter! ... Irefaldig skam och nesa öfver den Svenska tidning, som kan låta ett så förnedrande yttrande komma sig till last; som kan drista hota sina landsmän med den ryske autokratens knutpiska; som kan nedsätta sin Konungs och sin nations ära så djupt, att den antyder dem va