Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1844, sida 2

arcana. Skall det då blifva det llartmandors: ska mästerstycket med de 19 dagarnas nödtorftiga förbättringar? eller skall det blifva något annat? Och detta andra, skall det uppgöras af nu varande ConstitulionsUtskott? Vid denna tanke kommer säkert hela Sverige att höja ett omätligt skratt. Ett grundlags-förslag, hvars paragrafer, en efter annan, skola antavas med ärningkasti! Tänken ut denna tanke hel och fullständig, J Sveriges, Gothes och Wendes innevånare! Den är stor och kostlig. — Nej, så kloka äro våra konservative, att de full väl begripa, att är det nu hvilande förslaget väl begrafvet, så existerar icke mera på långliga år någon fara alt erhålla något nytt att brottas med. De hafva så manligen stridt mot detta emedan de veta, att de icke behöfva befara uppkomsten af något annat. Det är just lanken härpå, som skall göra svenska folket så tacksamt mot sina Högloflige och Högvördige s. k. representanter. Striden om det hvilande förslaget har numera vändt sig på ett ganska kuriöst sält: å era sidan framdragas hufvudsakligen massor af opinions-yttringar för förslaget, å den andra kalkyler öfver huru många skola få valrätt för 10 R:dr, huru många för 400 R:dr, huru många för 4000 R:dr o. s. v. bet ena partiet söker bortraisonnera verkan af det andras argumenter. Det ena säger: edra opinanter (eller petitionärer, eller hvad man vill kalla dem) förstå icke, hvad de underskrifva; de skrilva af tycke eller på begäran. Det andra säger: edra siffror äro först och främst otillförlitliga; och sedan äro de — — siffror. Lifvet och samhället består icke endast af sådana, utan äfven af poesi, al moraliska krafter, som arithmetikan aldrig får rätt på, och som aldrig trisvas ihop med klasser, hvilka vilja med positiva lagar och fysiskt tvång försäkra åt sig ett inflytande, som aldrig genom tvånget kan blifva rent eller varaktigt. För vår del hafva vi undrat, huru man kunnat finna något förvånande uti den upptäckten, att de fattige äro pluralitet i landet. Hade man icke väntat sig det? Eller bade man väntat sig något annat? Man måtte göra sig besynnerliga begrepp om en folks-representation, om man anser sig nödsakad att göra en verklig minoritet till en skenbar pluralitet, för att skydda allas rättigheter, eller för att betrygga lugn och fred i landet.