idligt faller granskaren främst i ögonen, är t narraktiga och illa fördelta slöseri, med ilket nationen underhåller de presterliga och litära embetsmannakorpserna. En motion har nyligen blifvit väckt, med mställan till R:s Ständer: att indraga de onekt öfverflödiga Biskopsembetena, och hvilket t att försona en åldrig misshushållning, vore ke allenast det vigaste, utan jemväl det tjenlite; sedan man hunnit komma till fullkomlig sshet: att våra Biskopar, genom sin ställning samhället, eller rättare sitt sväfvande mellan t andeliga och verldsliga bimmelriket, icke kkas vara särdeles besvärade med arbetet om stans eller fårahjordens eviga förbättring, som I mera sin egen timliga välfärd; äfvensom, att menskliga renovationen kan gå dessa herrar ycket väl förutan — utan att engång störa ras Eminensers middagslur på eSions höjder.o Det vore högeligen af nöden, om R:s Sländer en ville behjerta det osormånliga lönesätt, d hvilket församlingarne måste göra sig qvitt a s. k. själavärdare; och hur genom detsamPresten, med bästa vilja i verlden, aldrig undvika att komma uti beroende ställning sina församlingsbor, och många af dessa alg ur den sorgliga öfvertygelsen: art såraherir är att betrakta såsom ett huskors, hvilket n måste bära med christelig resignation. ÖIn bestämd lön och ett bestämdare arbete Presten, se der, hvad som isynnerhet tarfvas, att ställa bonom oberoende på sin plats, och tånd alt något så nära fullgöra sina åligganfp. Vid regleringen af lonevilkoren vore måda ej ur vägen alt framhålla det vackra exemaf ödmjukhet och försakelse af denna verlins förmåner, hvarmed Frälsaren utöfvade sitt vändelsekall och efterföljdes af sina lärjungar. Ivad här yttrats om Presterne, gäller, till son del, våra Militärer, nemligen att de hög! satte inom detta stånd erhålla af staten etl erslöd, som, med behöslig afprutning, kunde ka till att förändra tillståndet inom de lägre, nteliga arbetsgraderna. fiDen sedan sista riksdag hvilande frågan om killiga regementers indragning, är en bön, n länge hvilat på nationens läppar. Blane ssa korpser böra ostridligt Wermlands Jägare, llands Insanteri-Bataljon och Lif-Beväringen Ssla rummet ihägkommas. Wermlands Jägare af: alt denna trupp, med sitt kostsamma be. , fördelt mellan Haparanda och Ystad, gål slolös omkring 44 månader om året och såes ej lycks vara särdeles behöflig; Halland: .-Baltaljon deraf: att den, i likhet med nyss onda jägare, håärdt trycker den provins, ilken den är stationerad ; och Lii-Beväringer skäl: att hela dess organisation länge varit om både Wermlands Jägares och Gardernas traktad såsom en bottenlös afgrund för staten edel. Vi hoppas: aft den nye, rättsinnige monar n måtte inse behofvet af dessa besparingar ocl kets Ständer, såsom det anstår srie män di r älska sitt sädernesland, att de måtte fordr: ssa åtgärder, lika väsendtliga som af behosve kallade. Fosterlandsvän.