1 Frän Ård:s siorrespondent. Stockholm d. 15 Aug. I lördags emottog ikets Sltänder 9 st. Kongl. propositioner. Ibland essa var den vanliga om Kurhus-afgiften ; nära andra om reuleringen af äterbetalningen af an till vattenastappningar, af räntan för nya Ildiskontens kreditiv, al pensioner för dem af lottans befäl, hvilka varit förhindrad att ingå Amiralitetets krigsmanskassa, o. s. v. Den om väckt storsta uppseendet var propositionen ingående bestämmande af vissa vilkor för vindande af dispositionsoch jordegande-rätten å le s. k. Kyrkohemmanen i llalland. Man trodle så säkert, att efter alla de bevis, som Ri.ets Ständer numera framlagt för giltigheten af leras anhällan att en undersökning måtte ske ingående dessa hemmans rätta natur, samt (Krono eller verkligen donerade hemman åtskilas och åboerna å de förra återforsältas i deras agliga rått såäsom krono-åboer, m. m. en sädan åtgärd icke längre skulle kunna vägras. Man föreställde sig, att Presterskapets eget ihärliga motståänd till framtagandet af de bevis om laglig äthkomst till de donerade hemmanen, som måste finnas i kyrkornas handlingar, böcker och räkenskaper, tillräckligt utvisade, att det icke. ägde sådan rätt till samtliga de numererade hemmannen, för hvilka i alla jordeböcker och osfentliga bandlingar blott en andel af räntan finnes till Kyrkorna eller Pres erna anslagen. Man våntade att nu få se sanningen, genom en noggran undersökning utrönt och dens rätt, kronans, hvarmed Aboernas oåtskiljaktigt är förenad, eller Kyrkans, som dömmer dem att med sina familjer vara trälar, beroende af kyrkostyrelsernas godtycke, bevisad och befästad, som ägde lagliga dispositonen af hemmanen, så att omkring 800 familjer skulle få besked om deras öde och ej, i boppet att äterfå en genom list och maktspråk dem betagen kronoåborätt, af kärlek till den jord, som sett dem sodas och som de hoppas att få lemna till sina efterkommande, vidare behöfva underkasta sig orimliga vilkor och en verklig träldom. Men allt detta har slagit selt. Under äberopande af Justitie-Cancellerens skefva och ojuridiska råsonnemang om srågans heskaflenhet — den enda myndighet, som, sedan Erkebiskopen förde ordet i Götheborgs konsistorium, vägat förneka rättvisan och nödvändigheten af en undersökning, hyilken deremot Landshöfdingen, KammarCollegium och sjelfva Consistorium numera tillstyrkt, och som till och med Carl XIV:s Rådgifvare, med undantag af Gresve Rosenblad, före sisla riksdagen tillstyrkte, bar Regeringen föreslagit: 1:o Att kyrkorna och presterskapet i Halland försäkras om framtida oqvaldt åtnjutande af den