EFUT E RS EA kå ED. Fortsjttn. och slut fr. föreg. N:0.) kl sådelsorh Presleständet intaga, såsom du af dre ställning emot Borgareoch honde-lnSjellve Martmansdorss och Rääf af Små. ö , desse afsvurne fiender till alla i frisinnad å9 Aa utforbara reformer, hafva erhållit platser i stitutionsutskottet, der numera det blinda ögenom den förseglade valsedelns utslag, komatt afgöra statens angelägenheter. Jag, Gud ! mitt vittne dertill, är ingen älskare af terro. Mn och revolutionära åtgärder; men jag hefa. alt Rikets båda första stånd bafva företassig att spela ett både högt och vägadt spel,f ä spel, som, oaktadt all den, Svenskarne inne-å Inde, egna trögheten, kan komma att sluta ett sått, som de minst af allt förmoda. bet saller ibland det konservativa partiet ord och Tyck, som tillåta den uppmärksamme betrakÄrn att kasta en blick in i djupet af deras insta. Det är t. ex. icke mer än 8 dagar seb , då Minerva antydde, att, äfven om H. M. ohungen skulle vilja uppträda såsom verkstälaf folkets högt uttalade önskningar, skulHan dock af Adeln och Pr eslerslapel möta sådant motstäånd, att det skulle fordra både IF hs och hela folkets förenade krafter för att sva dem ur de förskansningar, som Herr kapI Lindeberg i sitt hilsdagsblad behagat kalla sas lagliga rättigheter.? Jag vill, hitt nästa bref taga dessa deras förmenta rätheter i något närmare betraktande och faktiskt galägga, att, hvad de nu än stödja sig på, Je är det på Törnuftsenliga och allmänt-giltiga ciper. För denna gången vill jag åtnöja med alt försäkra, det den annars värderaskriftställaren helt och hället misstagit sig om , och att II. M. Konungen, under nuvaranuf förhållanden, i min tanka icke har något analt göra, än alt genast efter kröningen låta låsa riksdagen och derefter, när sinnena nähunnit lugna sig, sammankalla Ständerne J ett nytt urtima riksmöte, samt då Sjelf uppIda och uttala hvad Han anser vara för lanbäst och uyttigast. Ått Konungen eger makt, när som helst upplösa en till urtima riksg kallad Ständerförsamling, är en konsequent N id af Hans rättighet, att, när han så för gott Aner, mellan de laglima riksmötena sammanla Ständerna till ett urtima. Nägra binder nna således icke i detta fall möta, icke ens an det motsträfviga Adelsoch Preste-ståndets , hvilka för resten, i händelse H. M:t fattaett sädant beslut, nog märkte, hvad klockan Åre slagen och rättade och packado sig der. . Från Upsala berättas, att Hr Professor Geijer ser vara betänkt på att afflytta från universitetet. sd ru denna affär egentligen kommer att range, känner man ännu icke med någon visshet; n alt en förändring af vistelseort inom kort tå mmer att ega rum, lärer vara utom allt tvifBra tungt måste det äfven vara för en n, med det hjerta som Professor Geijer, att nå las i en stad, der han under loppet af så nånga är, så att säga, varit buren på händeroch nu sorlorat all popularitet, åtminstone Ä and ungdomen. Då han kort före midsomÄ aren i år nedlade sitt Rektorsembete, erhöll ör Geijer dessutom så många andra särskilta Anger halt att glädja sig åt. Hvem skulle hafså trott detta i den stund, då den frejdade häftecknaren i sjol somras emottog de Danska gen. Men så går det, I när man nöjer mörka akters vink och föraktar sin ljusa, rena skyddsgels vänliga varningar. spvår är den li yckliggörande konst alt menniskor vinna; vårare är väl ändå den att behålla dem sen. a e hå Jag har i mitt föregående bref begått ett fel zifferuppgiften, rörande kostnaderna vid Kon. hustaf III:s kröning: jag har nemligen sagt dem pgå till 80 i stället för 27 tunnor guld, eller 50,000 R:dr Rgs. Misstaget har uppkommit erigenom, alt jag vid nedskrifvandet af min örra uppgift råkade att kasta ögat på en åÄ sama sida i det historiska arbete, jag anlitade, befintlig summa och förvexlade denna med kost hadssumman för kröningsceremonierna. Grun Hen för mina reflexioner har dock härigenon cke lidit någon rubbning, och när du finne: etta, hoppas jag du ursäktar mitt misstag. Lef väl! jar)