Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1844, sida 2

handa föremål, torde det dock ingalunda vara mMämpligt att härom meddela åtskilliga mindre allmänt kända upplysningar, då tillfälle nu gifves att taga praktisk kännedom om denna vackra konst hos dess utöfvare Herr Berggren, som i Risbergska trägården gör uppfinningen för hvar och en anlitande åskådlig och begriplig. Då Neapolitanaren JOnAN Baptist Porta 1550 uppfann det instrument, som under namn af camera obscura (den mörka kammaren) då förvånade verlden, och ännu i våra dagar värderas af konstälskare och konstnärer, ansågs den vid första påscendet innebära en trollkrast. som, genom ett uti en liten öppning till det mörka rummet eller lädan insatt konvext glas samlade strålarne, hvilka utgingo från de yttre objekter hvaremot instrumentet på tjenligt afstånd ställdes, och dymedelst, med alla deras naturliga färger, framställde, på en snom det mörka rummet i det konvexa glasets brännpunkt anbragt hvit plan eller tafla, af mattslipadi glas, ett rainiatyr af samma föremål; dock hade man, intilldess den Daguerriska heleografien kunde användas, deröfver taft skäl att beklaga sig, att dessa prydliga, till skönhet och harmoni i allt med verkligheten identifierade, skuggbilder, voro af så liten varaktighet. De tjusande ideerna, som det ena ögonblicket för åskådningen framspeglade en liten egen pygmeisk verld, voro ett annat ögonblick försvunna, blott genom någon rubbning af instrumentet eller eft skymmande af föremålen, som detsamma atergaf och endast vid åsynen af en efter dessa fulländad teckning, kunde man i santasien framkalla ett dunkelt minne af ten koria, ljusningsfulla öfverraskningen. Och när man begagnade sig af denna ljusets fantasmagori, kunde man väl då föreställa sig möjligheten af en tid, då denna ögonblickets bild, detta varelselösa bländsken. skulle fängslas, och såsom en sulländad formation framträda i glansen af en silfveryta, så naturlig, att den största konstnär förgäfves skulle använda sin skicklighet att efterhärma denna ljusets målning. hnerati består likväl Daguerres konst. Han fixerar bilden med alla sina skuggor och dagrar, å sin uti arean af en vanlig icamera obscuras brännpomkt placerade plåt, och i detta finner mans så troget och precist, att man med ett förstoringsglas tydlig! igenkänner alla de dctaher. som iman med blotta ögonen icke kan uppläcka . Denna stora heleografiska ide har sedan undergått väsenditliga förbättringar, så att de afbildningar som förr endast kunnat ske i solljuset, im, mera sullkomnade, verkställas uti skuggan, dock med förutsättande af ett verkande dagsljus och alt luflen måste vara klar då afbildningen tages. I Det enda man dervid kan anmärka, är, att bilderna icke, som i camera obscuran, erhålla söfromalens naturliga kolorit, utan liksom i aquastinta mandår, antydas genom skuggornas nyancer och en nästan omärklig schattering. En ungdom, som vill bevara bilden af sitt ulseende till ålderdomen; en älskare, hvars älskarinna jemt vill se sitt käraste föremål; en Joachim, som älskar sin Susanna, men mest litar på hennes trohet då hon har hans bild för ögonen; en person, som Önskar ge sin frånvarande vän en väckelse till hågkomst; en husfader, som al I sin personlighet vill qvarlemna ett varaktigt minne, ett samiljars, osta dyrbarare för de saknande, än I nämnde — enhvar af dessa besöke den omi I I nämnde artisten, och inom 2 minuter bär han det medel på sin ficka, hvilket han vill hafva gisvet i någat af de omfärmälte ändamål, mera förnöjd att hafva uppoffrat denna tid vid åskådI ningen af en i flera hänseenden interessant natur tilläragelse, och 5 R:dr banko för en den trognaste, den noggrannaste kopia af sin lelvande ge: I stalt, än efter bevistandet af många andra dyrbara nöjen, hvaraf måhända intrycket mången gång försvunnit snart nog.