Det torde icke vara någon af våra läsare oKkant, att vid nu pagående Riksmote det högAsbrdiga Presteståndet med en sor oss visserlien ingalunda oväntad, sannatisk ilver satt sig Mot resormerandet af vårt representationssätt, ÄUrnämligast stödjande sin förkastelsedom öfver orel hvilande representationssörslaget på det anAAgandet: att man ösverskridit gränsorna för en ulaårnuftig valsensus. Förmenande sig företrädesvis empra bildningens representanter och pockande på Uttigheten att såsom sådana erkännas, latisa högpredigheterna att de genom sitt, i parenthes gt ohloka, motstånd endast vilja draga omÅ rg om bildningen såsom ingrediens i nalio.,ytlrepresentationen. Alt imedlertid icke många om sjellva ståndet just halva så alldeles stort etroende till vära dagars prestbildning inom i Merneslandet tyckes vara tämmeligen påtagligt, Äganerligen då man ej kan undgå att hafva i innet de af representanterna Huss och von lafveiberck i Bondeständet nyligen hasde yttrann om presterskapet i allmänhet och lans Åpavördighet Erkebiskoppen i synnerhet. Na). xligtvis skola llögvördigheterna påstå, att verlemn blifvit alltför verldslig for att rätt kunna mifrstå sig på söttman i deras dogmatiska sprängrefrdhet; att Huss och von Zweiberck äro blott h bart partimän, hvilka under partiyrans instande talat utan att veta hvad de sagt; samt ud de, som indela vårt presterskap i Mampusprester, enfaldiga prester och låsarepresler skip blott och bart illasinnade personer, hvilka ömska af all den välsignelse clericiet utspridt Aandena, smäda Gudsmännen emedan de geam sin fasthet? i viljan och mognad i rådgen söka till att ät vär nationalrepresentapun bevara den oskattbaraste af all oskattbar dning, neml. seminariibildningen. bet torde edes icke vara ur vägen att här såsom elt vis på vårt preslterskaps ståndpunkt omnämna religiös skrift, nyligen utgifven afen PastorsWAjunkt P. Å. Akerlund alla väckta till allsrlig påminnelse, alla troende till uppmuntran oh otroens barn till varning.? Denna Illerr M. Adjunkten Åkerlunds bok innehåller bey telseu om en gammal bonde från Delsbo kken i llelsingeland, hvilken varit en stor dare och bränvinssupare men blifvit omd till nykterhet och läseri. En dag, efter gra mils vandring till och från socknekyrib n, faller mannen, som är öfver 60 är gam1, och på hvars fysik det hastiga ombytet lefnadsordning naturligtvis icke blifvit utan djupare ingripande verkan, i en slummer iom till karaktären torde kommit närmast det stånd, som man kallar delirium tremens. UnStr detta tillstånd trodde mannen sig — blifva ), Fd till helsvete hvilket han upptäcker halva lika iulfinga pinorum som vi hafva budord och såes ett för öfverträdelse af hvarje bud. behrhtantens berättelse behandlar hvarje budord okskildt, och prestmannen Åkerlund bifogar alin anda upplysande anmärkningar och kommenier till denna lära om helfvetes eld och svassråsjöar. Med denna lära säger sig Herr åkernd vilja stå och falla, och, märk väl käre Jare. Herr Akerlund har utgifvit denna uppssliga skrift för alt genom den komma i tillFille att lämna en vördad lärare hvilken vid ans afsked från Akademien uttalade sin önKan att kunna följa Åkerlunds verksamhet, en eanten ledtråd, hvarefter såväl ban, som Stiftets H5rdade Erkebiskopp, hvilken under Kkerlunds Mysalatid med saderlig kärlek och huldhet omattade honom, någorlunda må kunna göra sig seda för på hvad punkt de basva sin skyddna Dr a Denna bok, om hvilken Intelligensbladet, utbFvit vid rikets första Universitet, yttrar: at n står utom allmänna vettets och vetandets Faråde och således under all kritik, är ju ett ckert bevis på den bildning som värt pre.teferskap i allmänhet innehar), ja, man skulle sra srestad att tro som de utvaldare innehar sedan Herr Akerlund af Herr Erkeppen varit hlrdeles synnad och omhuldad, väl för sina utHrktare kunskapers och gåfvors skull. Man Julle härvid kunna anmärka att Hr P. A. Åkerind endast är Pastorsadjunkt; men dertill svasi, att af Pastorsadjunkter blifva våra kyrpherdar, ja tillockmed våra biskoppar. Om hgon efter genomläsandet af detta Åkerlunda opus skulle finna sig befästad i den tron ust våra prester i allmänhet och våra pietister synnerhet icke just representera en så ösefrlägsen bildning att den kunde rättfärdiga Besteståndets trots mot nationen; så skulle detsannerligen ej förundra oss. För att lämna mänheten ett tillfälle att se de reflexioner S kb kb Ån af Erkebiskoppens skyddling utgifna skrifn söranledt hos vetenskapsmän, införa vi ur Berömvärda undantag finnes utan tvifvel; men 1 IOnni. ——— t;xI-ök —;4:y KJ4jy4c B cu.:NAMe.dqs.-uaaaeeeeel jk ktk.,jc4aMg3-y;-ös XRH— e k: )kl kek KU —.