cCuU otod Hd UVAlL, huIIUGC IIISCULIIIS UuLli 442 EVA densamma; men deremot så mycket mer hos arl XIII, fast hans drottning äfven skyddade den. Ax. Fersens högmod retade äfven, och Hoss synas dessa händelser — om de ega grund E ej vara en nyckel att förkasta, till giltblandhingshistorierna, drottningens, Grefvinnan Pipers och Åx. Fersens inblandning deruti, samt slutsigen till dennes fasansfulla slut, hvilket i sölande (30de) kapitel fullständigt och troget bekrilves, såsom det förfärliga slutet på Carl AuHhusts stilla liktåg från Skåne till bufvudstaden. Itt göra några utdrag ur den hemskt uppröHande skildringen af denna katastrof, anse vi öfFerfödigt, likasom alla reflexioner. Hvad vi förIt sagt derösver är tillräckligt, näml., att hvarfrån upploppet egentligen förskref sig, som sluade med Ex. Fersens sönderslitning, faller skamnen derför ensamt på vederbörande authoriteter, si vilja önska, att det ej är den högsta då styande. Hade det ej blifvit hämmadt, som man edan såg lät sig lätt göra, så hade troligen flere pffer sallit. Grefvinnan Piper och Drottningen oro redan utsedda. Den förra flydde till Waxholmen, förklädd till mjölkhustru, den senare ickade, på försök, in sin tomma vagn från Waga och fick fönsterna på den inslagna, i hopp sit hon satt uti. Ugglas och Riksdrotsens hus cknades med röd färg, somliga sade blod, som ntes många år efteret, och kring gatorna sprang nan med rep och ropte: aHär skall Doktor Rossi änga!d Denne blef också landsförvist och Klingspor fick afsked från Ölverstäthällare-embeet, hvilket han också skötte alldeles som kriget Finland. Bland de vid Fersiska mordet komrometterade personer voro, som man vet, Grossandlanden Lexow, hvilken dog, som traktör i wanmark, Aktören Lambert, som utstod ett par rs fästning och sedan fortsatte och slutade sin ana, såsom theater-direktör, samt en Löjtnant Borg vid flottan (bror till den ädle stiftaren af stituten för Blinda och Döfstumma i Stockholm ch Lissahon), hvilken först ställde sig galen, så tt han kom på Danviken, sedan gifte sig med n klädesfabrikörs-enka der i grannskapet, och slutligen, kallad att förestå nämde institut i Lisskbon, sköts på vägen derifrån till Don Miguels iger, dit ban, engagerad bland de frivilliga, såom officer, skulle rida som parlamentär. — tockholm var, efter Fersiska mordet, alldeles såsom i belågringstillstånd. Patruller genomrösvade gatorna bittida och sent och ingen fick, (ter en viss timma, visa sig utan säkerhetskort. iktigt lugnt blef det ej heller på länge, fast! hga excesser vidare föreföllo. — Thronföljarehalet var nu åter den vigtigaste angelägenhet, h interessant, fast något vidt och bredt, från d. 346 till sid. 378, beskrilver Förf. alla hemga och offentliga tillgöranden dervid, till större elen hemtade utur Ex. Engströms och Löjtn. arl Oito Mörners beskrisningar derofver. Alla eta deraf också redan, att kandidaterne voro: ins Gustaf, kungen i Danmark, Hertigen I gustenburg (bror till Carl August) och slutlin, genom de besynnerligaste håndelser, hvarid man ovillkorligen måste tänka: stora verkingar af små orsaker, Prinsen af Ponte-Corvo, ansyska marskalken Jean Baptiste Jules Beradotte, som blef den sannskyldige och hvaraf svenska nationen lofvade sig så mycket, att dess Ambud alla berusade sig i glädjen öfver hans Ahl; men hvilka löften dock så få eller, rättare ågdt, inga uppfylldes. Derom är för öfrigt inenting vidare alt säga, om man ej vill upprepa rad ofvannämde Herrar redan sagt, och vi inse j ens, hvarför Förf. varit så vidlyftig i ett ämne, er han också ej kunde säga något nytt. Interssant blir det imellertid alltid, att i Moriaseno hafva allt samladt på ett ställe och i ett ammanhang. — 1 anledning at berusningen vid ifhronföljarvalet i Örebro den 21 Aug. 4810, påinna vi oss, att Prof. sedermera Biskop Almhpvist (farbror åt förf. af Tornrosens Bokv m. m.), n af de häftigaste arbetarne för Bernadotte, Nade den nära nog att tacka för sitt stift, llerösand, i det, då ban sökte det och rekommenerade sig hos dåvaraude Kronprinsen Carl Joan, denne yttrade sig hafva hört att Almqvist å och då toge ett glas för mycket, hvarpå han arade: ebet har blott skett en gång, och det ar i glädjen ofver E. K. H:s val till thronfölre, hvilket svar naturligtvis mycket behagade usch gjorde god verkan. — Såsom episoder må herRämnas Wetterstedts tankar om Ryssland 4809 id. 5355 34), så vidt åtskilda från dem, för hRvilka han arbetade 4812 (tempora mutantur et ros tamutor in illis) och Stallmästaren Ekstedis berättelse om Gustaf Adolfs skilsmessa från sin amilj i Altenburg, hvarigenom han nära nog let alla band, som ännu förenade honom med hederligt folk (sid. 557—59). — Förf. nalkas nu, med stora steg, slutet af sina tidsbilder och de korta kap. från 55:dje till 59:de innefatta tidymden från 1810 till 4848. Det förstnämnde alar blott om Grefvinnan Piper och bennes halfriga fångenskap på Wuxholm, ett alltför linrigt straff för denna stolta skönhets intriger, ich hvarje eftergift man hade för hennes högamnods kapriser var ett hån mot lagen, således