Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1844, sida 2

et dertill visar sig i flera klasser; och ma ll endast afvakta, att Stånden äro organisera: e, för alt börja anteckningarne. ik s x me Litteratur. i Morianen, eller Holstein.Gottorpiska Him et i Sverige. Tidsbilder, 3örjade på Fastnifa-en. Sjelte delen. Stockholm, L. J. UIjersd 844; stor 12:o, 652 sid., 5 R:dr b:co. N (Fortsättning. fu Bland de utmärktaste män vid 4809 ärs riksdaki: lämnes, med skäl, Mats Pehrsson från Utsund i U arne. Han dog och begross med ståt under riksd en, och hans stånd lät slå en stor minng )enning i silfver osver honom. Några utdsf if bref från Ludvig XVIII i 27 kap. kad tt bedrösligt ljus på Gustaf Adolfs, också själ idragna, öden, under sin landsflykt, hvarefåky. valet af Carl August till Kronprins och dåg med förknippade förhoppningar om Norges få: ening mod Sverge omnämnes, hvarvid ofta ånv af Adlersparre utgifna authentika verket: aHan lmgar rörande Srerges äldre, nyare och nyah historia samt historiska personero åberopas; fa: verk, som, i vissas ögon, förorsakat myck skandal; men som är oskattbart, såsom bis. risk källa och för att riktigt lära känna kark terer och driffjädrar, ehuru just ej alltid vackraste. Alt det måste vara en nagel i 6 på mången, är derför helt naturligt; men d sanningsälskande är skyldig Adlersparre erkänss för det djerfva företaget, som ännu visar efl verlden, att han ej hyste menniskofruktan, db nesligaste af all fruktan; ty då man ej fe dölja sina handlingar för den allseende Guds som har kropp och själ i sin hand, hur u alt då söka dölja dem för menniskor, sc på sin höjd, kunna skada kroppen; det är bå menniskan sjelf, hvilken, genom sina beg tankar och handlingar, kan skada sin egen själ. 28 kap., som egnas den store, alltför tid. bortryckte Carl August, har till motto de vad och honom så väl karakteriserande radernel:: Teqner : Ä 6(Fåsängt smickret skall ett öra söka, fu. 2 fåfängt hycklerit en lars. ( Ingen vantrons naltgestalt skall spöka : uti ditt och ljusets tidehvars. i Sanningen skall stiga utan slöja för de stora fram, med manlig ton; blott den fria vordnaden skall böja knä för altare och thron. Hade Norge förenats med Sverge under en dan furste, så hade det säkert ej blifvit en I, ening att gråta åt; men, i Guds band, kan dk hoppas vi, ännu bli att fröjda sig åt. — 1 detta kapitel är lika troget som interessant, och hållet hemtadt ur authentika handlin Det skildrar Kronprinsen i all sin flärdlösa kelhet, som så helt och hället förvärsvade boll folkets tillgifvenhet. Om hans omsorg äfven den fattigaste delen deraf, ja, framför allt Hi, ske för denna, talar, bland annat, en händd som ett tillförlitligt åsyna vittne berättat refå. nämligen, att han en gång, då ban gick på tan i Stockholm, ensam med sin Kammartjen lät denna gå in i en hökarebod att hemta sill, som prinsen sjelf smakade på, för att känna hurudana varor, man höll till salu föl fattiga. Hans åsigter om militären, som så nb. gen regent betraktar och behandlar liksom sen sina tennsoldater, kunde mången taga hotam. Ilvad hans död beträffar, så är vis ligen all sannolikhet för att den var natur ty hela hans kroppsbyggnad var slagaktig, det myckna bruket af kaffe och spirituosa, ik. nerhet just de starkaste, rhum, arrack och d : jac, förminskade ej faran ; men så är förgiftå gen ej heller osannolik, hvarken utifrån elle ifrån, då man betänker drottningens och hen anhangs benägenhet för prins Gustaf, oak allt hvad Förf. säger mot denna sannolikk Gud dome dock häri, som i allt; menniskb, blick är för skum att genomtränga hjertan njurar. Olyckligt var imellertid prinsens då. fall i högsta grad för Sverge och hvem skulle vid tankan derpå, med Tegner sucka: aFörgålves än en gång steg Balder opp d jorden. Carl August var hans nya namn. Ett präktigt stjernsall lik, han glänste öf Norden och återvände i sin faders samn. A Med denna suck slutar också detta tänkväll. kapitel. — Det följande beskrifver intrycket, ik derrättelsen om prinsens död gjorde, isynnes på kungen och drottningen. Den förre blef terst upprörd deraf, den senare mindre. Sed råsonneras om orsakerna till Fersiska mordk. rysligt i åminnelse, och eburu de der uppgill, ej torde varit utan medverkan dervid, toräe dra, dem vi förnummit af en finsk olficel Adlercreutz suite den dagen, ej heller vara u Ul PAUAHIA Dani aft CFDE AM pöeÅ 1