Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1844, sida 2

Hon satte sig neder på den kalla stenen, vred sina händer och väntade sålunda tåligt fran timma till timma. De sista strålarne af solen voro slocknade. Natt var det omkring henne, såsom det var natt i hennes själ, ett oväder hade uppstått, stormen brusade iskallt genom den väntandes lätta klädning, regn och kalla hagelstenar slogo ned på henne; hon aktade det ej, hon kände blott marterne i sitt inre.