Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1844, sida 2

Ja, Herr Kapten Så sök er ut då de skepp, som ligga tätast sammanpackade och antänd dem så skyndsamt som möjligt. Hvar är Jägaren? Om en halftimma måste han ligga här under skansen Godf, sade Jones; skynda er och tänd lycktan. Den ena baten blir här med sitt manskap, den andra far åter till Jägaren och påtänder under vägen skeppen i hamnen. Hans order verkställdes ögonblickligen. Sjelf gick han med några af folket från den qvarlemnade bäten upp till skansen, der nu under hans inseende förnaglingen började af kanonerna. Det är dock besynnerligt, mumlade en väktare, som efter sin nattrund vandrade hem till sin vid bamnen belägna koja, der fara ljus fram och tillbaka emellan skeppen, och Inu stanna de under Willbys stora brigg. Men hvad är detta? det är eld, ja sannerligen är det eld! hjelp! hjelp! de tända eld på skepden. Med detsamma stötte ban i silt horn, och snart kommo en mängd menniskor nedspringandes Ryktet om röfvareskepp och vilda pirater fann plötsligt en förfärlig bekräftelse. Alla skreko och vrålade: röfvare! mordbrännare! hvar äro de? I sästningen! De förnagla kanonerna! Fånga dem, hjelp, rädda. Hela Whitehaven tycktes plötsligt ha kommit på benen. Manskapet på många skepp sprungo hallnakna i båtarne: de brännande tjärtunnorne kappades och kastades i hafvet, de andra skeppen aflägsnades ur det farliga grannskapet, och då plötsligt vinden nästan upphör177