Insändt.) — — — Åoilken artikel ovedersägeligen påmmner om Apothelc. Riis nog kända författarskap. Handels och Sjöfarts Tidn. N:o 34. — Sit satis — w. Med den, som motto begagnade tirad, ända till äckel i en mängd till svärtning ämnade TFidningsarticlar upprepad, befinnes den pasquille utstyrd, hvilken i Handels och Sjöfarts Tidning fått usurpera ett rum, ändock Redactionen proclamerat den ädla grundsats, alt i dess spalter ej inrymma Articlar ufsmädande och jag vill tro, hälst sadana, af purt smådande natur. Kan hända anser den sansade delen af publiken ; oricktigt, att jag intet åt ett förtjent törakt. lämnar I en slik vedersakares product. — Så skulle skedt, om denna Tidning ej ägde en public öfver hela landet; ty på stället har mitt ringa värde ej kunnat nedsättas. af det oförtjenta anfallet. Ett högre skål att ej förstumma för plumpheten är det, att menniskor af Herr W:s skrot, skulle snart kunna föras på den tankan, att förmedelst en slik tactic fördrifva all sans. i alla ohemängda bemödanden från offentlighetens gebit. Äfrenledes vore det ett hyckleri förneka den smärta jag känd, att på ett nära nog, så otörklarligt bittert maner se mig anfallen, i ett alimänt nyttigt ämne, der jag, i förening med de välvilligaste tänkesätt, intet tror mig hafva ådagalagt, någon den ringaste, personlig åsyftning. Att Redactionen ej delar, hvarken tänke el. handlings-sätt. med Signaturen W:s original, derom har Jag blifvit på sa sätt förvissad. att en af redacteurerne Herr 0. Rydeberg försäkrat mig, at ordet insänd. endast af glömska uteblifsit och lärer denna glömska i dagens blad befinnas rättad. Med den mänhet åedadionen måste hafva att anses för IMän af heder och consequence; så är jag förvissad om att dess spalter hälles mig vidt öppna, utt bereda mig tillfälle aftvå den skymf, som på detta sått är utkastad i verlden. Ett annat förfarande vore verklig mannaman. Det måtte vara en njutning för calomnien, hålst när den råkar i yrkets itver, slippa qväfva ep enda, för qvick hällen idee, en fransk eller latinsk floskel, lätt vara man angrepe menniskor till heder och välfärd. — Skrilver jag mindre god svenska: fast svenskt är dock mitt ord liksom mina upsät. Ett sannt begär. att i min män, tjena mitt släckte, mitt land och den stad som blifvit mig dyr. Fuilkomligheter hear jag ej lätit påskina i något. Tvärtom ästundat vederläggning och rättelse, hvars resultater det rätta kunde blifvit. Upfyldes värkligen publicistens och publicitetens värf på sött som Herr W. bjudit till, då skulle ju den afsky. de lugna och sansade i landet fattar, för denna hälsosamma institution, vara rättvis. — Endast i förlitande på Redactionens heder och kända oväld, har jag vagät mig ut på detta filt ; ) Då Redaktionen sökt afråda Öfrerstelöjtnant Ekensteen från all vidare strid rörande denna fråga, men icke lyckats i sina bemödanden: så hua plats nu blifvit lemnad för denna uppsats, i hopp att den också måtte blifva slufordet i denna sak.