Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1844, sida 1

mig till sjöhjelte och skald. Ty när jag hemma i min saders trädgård satt och gråt under de blomstrande syrenbuskarne, togo mig plölsligt Fedrottningen Mabs tjensteandar och förde mig till deras herrskarinnas underbara rike. Molly blef då en prinsessa, som jag befriade: det kära barnet bar en af juveler gnistrande krona och tusendetals gånger svor jag hon skulle bli min gemål, måste jag ock kämpa med alla jättar och dvärgar. Nu kommer jag åter, och en underbar tillfällighet för mig till Blawerpoult, som jag trodde ännu vara i Skott land. Jag ser Molly bedröfvad, jag hör hon skall gifta sig, jag hör ock att hon afskyr den brudgum man vill påtvinga henne. 4 Gode Gud! sade Willby hastigt, vom n derför är ond på mig, så vill jag gifva er svart på hvitt att aldrig göra nägra ansprål på Mary.? Nej, icke just derför, forsatte Jones leen de, ehuru jag visst bade skäl att säga ett fy skäm ut er Herre! Flickan är så ung och skör loch ni kan visserligen vara en aktningsvärd man men är hvarken ung eller skön. Molly är dess utom en landtflicka, uppfostrad i stillhet, uta: någon finare bildning, hvad skulle således d unga damerna i Vhitehaven säga? Hon ha visst ett litet nält aldra som täckaste ansigte rödt och hvitt som mjölk och blod, men få en köpman se derpå? Blawerpoult, sade Willby undskyllande, ä en förmögen man. Ab ba! svarade Jones leende, jag förstår der ha vi gåtan löst. Ni är mig en klo karl, men denna gången är er speculation falsk