Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1844, sida 2

En af stadens älskvärda, men ändå ogifta damer, beklagado sig häromdagen öfver det ensormiga, trakiga och tvungna lifvet i staden, synnerligen sommartiden, samt sade sig obeIskrifligt längta åt landdt, der hon önskade tillbringa åtminstone någon del af sommaren. En af sällskapet antog sig dock det misskända stadslisvets försvar och lyckades en stund att vederlägga alla den missbelåtna damens skäl till hennes tillernade utflykt. bå utbrast bon: men på landet får jag friare! Det var ovederläggjer (Ö. C.)