mer eller ImInUTE IOTSATLEca1w IHNVCTKALII, 0680M ra hans egna känslor, vilseleda och söndra hans j nsvariga regering, och styra i begges namn. Må jag ej blifva alltför snart sannspående; men e sven vär Konung, om Han ej uppfattar behos-s et att utbilda Sveriges styrelsesätt, liksom Nores, till ett så sannt konstitutionelt, som den nonarkiska principen möjligen kan åstadkomma, kall finna sig bedragen i den förtröstan, some isserligen ett redligt sinne kan tro sig hysals ill sin egen vilja och kraft, men som förnuf1 et säger oss mäste städse svikas, om ej de illlmånna angelägenheterna öppet och under lasarnas ständiga värd ledas och utvecklas. En!: ann solkrepresenlation, såsom uttryck af folkets vilja och känsla; en verklig ministere, sasom uttryck af Styrelsens; och begges eniga samverkan, under ledning af en Regent, som sjelf intagit och bibehaller sin ställning, upphöjd öfver de enskilda intressena och de laga passionerna; se der den enda statsform, som kan lofva en lycklig framtid åt två förenade folk, med olika institutioner, och tillika vinna den tillit, att andra folk, af samma stam och samma bildning, skola vilja sluta sig till dem, Å förlitande till denna statsforms förenlighet med ( I 1 allas srihet och sjelsständighet! Ånnu hafve vi icke skådat något, som man med skäl kan säga zgifver en tillräcklig garanti för, att sakerna så uppfattas. Vi hafve visserligen sett mycket, som lofvar oss allvar, enkelhet. hushallning, rättvisa och möjligen älven kraft, i den inre styrelsen; men garantien för dessa principers bestånd, för deras utveckling till folkets hössta båtnad: dess frihet, bildning och välstånd: den kan endast vinnas Benom betryggade, lagliga former; och se der, hvad man ännu ej funnit sig nog tillfredsställande lofvadt. Hvad representations-reformen angår, berättas! det här allmänt, att Justitia-Statsministern, Friherre Gyllenhaal, på sin resa till Weslergothland, yttrat oförstäldt, att Regeringen icke är för det till asgörande hvilande förslaget, och att detta dess tänkesätt alldeles ej förhemligades, men att likväl, om alla Stånden dertill samtyckte, Kongl. sanction skulle erhållas. Då en medlem af Stats-Rådet kan öppet yttra sig på detta sätt, synes hans bibehållande utvisa, alt meningen icke är att föra reformen till ett snart slut, och då står den i vida fältet, i stället att genast förena och betrygga nationen. Ocksa visar sig redan, såsom en följd af denna tro på Regeringens afvoghet för reformen, att innom Adeln tonen höjes emot densamma. Från Skåne och Östergothland, äfven från Småland och medlersta delen af riket, skrifves, att de flesta af Adeln uppresa för att rösta emot det nya förslaget. Till de utrikes sändebuden har afgatt en kommunikation, att om de onska hitkomma för att bevista riksdagen, äga de blott att sådant anmäla, då permission skall erhållas, och man har redan svar al en af sista riddarhusets och Biets ledare (från Paris), att han skall infinna sig på Riddarhuset för att hjelpa till alt kasta representations-förslaget ut genom fonstret. Den gamla kamarillan arbetar nitiskt för samma mål; och det under samma tid, som Grelve M. Brahe får stadsästelse på sina sordna emolumenter, Grefve M. Lewenhaupt förhöjd hoslön, 0. s. v. Hvad ministeren angår, så ser det just icke heller ut, som skulle i dess sammansättning kunna sökas någon synnerlig utsigt till ett grundligt och kraftigt utförande af de stora I sambällsfrågorna, ehuru man visst icke bör neka, all de nyinkallade erbjuda hoppet om drilt i göromålens gång och om godt uppsåt, att vid verkställigheten solja lag och rätt. Det påstås till och med, att de skola, till följd af deras korta befattning med ärendena, ämna föreslå Konungen att blott lemna till Rikets Ständer de mest oundgängliga propositioner, samt att sedan låta sakerna gå, för att se uppslaget i representations-frågan; om den ej antages, skulie sedan Rikets Ständer, på vanligt sätt, fa Ifrån deras sida komma med sina förslag, riksdagen upplösas i Januari, och först till en I blifvande riksdag Regeringen framträda med utförliga förslag i de stora frågorna. Det vill ej mycken vana till, att inse hela det vacklande och olycksbädande i ett sådant system; och att det då varit vida lyckligare, om man dröjt med riksdagen till nyåret och under tiden arbetat ut förslag och förberedt opinionerna. Enhvar kan inse, att om representations-förslaget faller, så är hela riksdagen derigenom så utmattad, så splittrad, så utan sammanhållning, förtroende och krast, att intet kan af den uträttas; och alt begära, att Riksens Ständer, med deras former skola hinna afsluta den på 6 månader, är då lika orimligt, som deras tvungna ätskiljande, innan de medbunnit göromålen, skulle blifva en anledning till stort missnöje och rättmätigt klander. Så ser man således, i denna stund, de molnen avar nå var naliricka harivont hvilka man