Köpmannen samlade allt sitt mod. Om de är sannt alt ni är en rebell, stammade han så — så arresterar jag er! Jo visst fan är det sannt! ropade David och så säkert som efter natt blir dag, skal i morgon Whitehaven och alla dess skepp sti i ljusan låga. Mordbrännare, vrålade Willby, som tänk te på silt hus, sina skepp och sina penningar Ralf Sorton bistå mig att arrestera honom. Ni är förryckt, sade David lugnt. fuse är omringadt af Jägarens folk, och den son vågade qvarhalla mig skulle dessutom få mår ka att jag icke är så lätt att fånga. llärmed slängde han, utan stor ansträngning undan Ralf, som vid Willbys uppmaning åter fattat honom i kragen, men när Ralf ville i nyo rusa på honom, drog han upp en pistol och sade: tag ett steg. till, och ni ligger döc för mina fötter, ehuru ogerna jag ville, ty jag för icke krig mot värntösaNåd, nåd! skrek Molly. Menniska, sade Blawerpoult, som ännu ic ke riktigt visste hyad han skulle tro, om n är en af lagen förföljd missdådare, tag vår e gendom, men utgjut icke oskyldigt blod. Hre Biawerpoult , svarade David leende, oc! räckte honom banden, Jag är ingen missdå dare. För rmal vinskap skull, och för at balla mitt ord, har jag kommit till er. Ui2vee:poult sår allvarsamt på honom. Hven är ni? sragade han aningsfullt. (Forts.)