Händelsevis hafva vi kommit i tillfälle att se ett nummer af en tidning som vi eljest sällan på den sednare tiden beitattat oss med alt läsa: vi mena Svenska Biet. I detta nummer hafva vi funnit anledning till den förmodan : all Ulerrar Biredaktörer anlingen alldeles inte första sig på illror eller oc hså, — ehuru mera än en sidenprestkappa lärer svåfsa omkring i dess burcau — icke hafva så fuliständig reda på 10 gudsbud, som man borde vänta. I en af dessa ledsamma halegorier besinna sig Herrar Riredaktorer uppenbarligen: ty då Tidning för Skandinavie Nn alldeles somningsenligt, vid den fid bladet lades under pressen, beråttar: att omkring 169 a 470 namn voro tecknade å den lista, som Lär cirkulerat, för att åvägabrinaa en opinionsyttring för antagandet af det hvilande representationsssörslaget; så hafva ilerrar lirelaktörer helt sonika i stället i sitt reserat om saken skrifvit att 460 namn voro tecknade, antingen hafva de gode herrarne då icke kunnat läsa tryckta ziffror eller också hafva