Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1844, sida 2

slå ett sådant anbud, så tvingar jag dig icke, men betänk hvad du gör, betänk, att Willby har mitt ord och aldrig någon annan får mitt jVill du nu då?? Låt mig få tid att betänka mig, var Mollys svar. Du ljuger! ropade faderu vredzad, men akta dig, jag genomskådar ditt falska hjerta. 3olf Sorton, märk det väl, skall aldrig föra dig i brudstol t llonom tänkte jag icke pa, sade Molly darrande. Hör på vidare. För tols år sedan kom jag bit, utan att äga någonting. Du var då för ung för att ännu minnas det. Tiderna voro daliga, arrendena höga och vi hade ofta svårt nog att draga oss fram; då lärde jag känna Hr Willby ech han, på den tiden en ung, driftig karl, fattade vänskap för mig och understödde mig vid alla tillfällen. Så försköt ban mig penningar, när jag arrenderade denna egendom, hvaraf jag sedermera, också med hans bistånd blef ägare; och för alla dessa vänskapsbevis begärde han endast af mig att ett par gånger om året göra en resa öfver till Irland i affärer, hvaraf vi drogo lika stor fördel båda. Mary skrattade i mjugg och mumlade emellan tänderna: den fissige Willby visste väl att han kunde draga fördel af din erfarenhet. (Foris.) — — ——