Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1844, sida 2

de han mig pengarne och tårningarne; jag (ot bådadera och aflöste honom. — Och menar du, min gode vån, alt ja; sätter tro till hvad du sagt? sade konuncer och fixerade den sråcke munken med yredra de blickar. Den ene bar kort, den andre tär. ningar pa sig. I han spelat innan jag kon hit. Tron J, jag icke straxt markt den får. lägenhet, som tecknade siz på edra hycklande miner? J villen anses för fromma såder? J årel bycklare, ovärdige det skydd staten förunnar er. I ären oduslingar, lättingar, dagtjusvar er religion bestar blott i att äta och dricka fr, fy! ropade konungen och vände, alldelePurpurråd i ansigtet af vrede ryggen åt de sla sa munkarne. — Öfverallt fortfor han, mtet oss lögn och hyckleri under sanningens ocl uppriktishetens mask. I klostret, likasaval son vid bolvet omgifver oss byckleriet. Liha utsat för bedrågeriet på det ena som på det avdr: stället, föredrager jag att blifva qvar på thro nen, mumtade konungen och lemnade hlostre utan att bevardizaa munkarne med en afsheds bälsning. Sedan han derpå stivit till häst, skyn dade han med Sitt lilla följe tillbaka till Lis sabon, svärmodigare än nägonsin. (Slut). — —— — Queniset, som för ett attentat på Mer tigen af Aumale landförvistes ur Frankrike, ha den 22 Feb. i New-Orleans gjort sig skyldi; till ett mordiskt anfall på en medborgare i näm da stad vid namn Copping.