Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1844, sida 1

I samma ögonblick gjorde den imperlinenta illlalligbeten att ett kort föll ur munkens kåpå på golsvet. Det var en klöfversjua. — kors, fromme fader, ropade konung Johan, huru kommer det till att ett spelkort har sörirrat sig i er fromma klädnad? — Sire, stammade Pedro, döm icke efter skenet, ni kan annars lätt råka i frestelse att tillsoga mig en hard oförrätt. Jag bär detta kort — den elaka sjuan — dag och nalt på milt bröst... — IIvarsore det då, fromme sader? — Pa det den städse skall erinra mig om de sju dödssynderna, som enligt Pater Lombardus heta salunda: superbia (högmod), avaritia (girighet), luxuria (vällust), ira (vrede), gula (svalg och dryckenskap), invidia salund) och acedia (lättja. Högmadet, Sire, är en mask, som i sin uppblästa fasänga tror sig vara en Gud. Cirigheten är en hädelse af den bimmelsha frikostizheten. vållusten är en af dessa krokodilstarar, hvarmed djefyulen söker röra mennisbans svaga hjerta. Den menskliga vreden är en pasquill på den gudomliga langmodigheten-. Svalg och dryckenskap är en sjuka, som först förpestar magen och sist själen. Åsunden är en tvillingsbroder till hatet. Iältjan är upphoslyet till alla laster. I — Ni har rätt, fromme fader, sade konunigen med en centnertung suck. Pater bankören hade småningom fallit i er lindrig svettning, ty det förrädiska kortet hade salt honom i ej ringa förlägenhet. En lycka i olyckan var det att kortet, som