Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1844, sida 1

som tillika är lifsfråga, nemligen, när jag all-( lid enligt samvetet sragar, hvaraf skall jag lefva? I sällskap lefver man blott af frågor ochi aldrig af svar; man frågar hvarandra: hvad nytt? hur står det till? hur besinuer sig, eller hvad gör er fru? — Men ingen erfar något nytt! ingen säger, hur det rätt står till; och ingen man kan med säkerhet svara, hvad hans fru för närvarande gör hemma! — Då man i stora sällskaper icke vet, hvarom man skall tala, så talar man om det man icke vet, och då det är ganska mycket, som. man icke vet, så har man ett rikt talämne: och till slut har man talt om allt, som man icke vet, och vet alls intet af allt, hvarom man talat. I stället för att man borde fråga: har ni roat er? frågas: hur har ni roat er? och detta bör så accenturas: hur? har ni roat er? men just det är olyckan i våra sällskaper, alt man frågar: hur har ni roat er? och icke: hur har ni roat andra! Ett sällskap är såsom en kortlek, ju mera blandad, desto bättre, när färgerna och maltadorerna äro tillsamman, blir spelet icke underhållande. I stora sällskaper talar man om menniskor liksom om böcker, man känner intet af dem ulom titeln och sörsattarns namn, men man dommer derom, såsom man grundligt studerat desamma. I Den ena maniskan förfar med den andre sämre än med en theaterpjes. Vid ett theaterstycke säger man likväl: vi vilja först se