Inom alla naturens områden, tankens och materiens, sjunker, utom odling, allt tillbaka i rå ogestall. Den hyfsade menniskan återgår till en förbondad ofta rå varelse, när han förflyttas dit, der odlingens sol är bortskymd. Allt, med. elt ord, vittnar om, att menskligheten är bestämd till att med verksam hand sjelf ingripa i det hjul, som i sin underbara sammansättning kringförer henne inom det hvad vi kalla tid och ej att liknöjd eller förtvislal lägga händerna i kors, väntandes allt af händelsernas egen ulveckling. kj beller ägnar det ständiga åberopande på, att det-onda bör angripas vid rolen, sig åt stora resultater. I afvaktan på detta rotbygget växer skogen alldeles igen och blir en vildmark der ohyran först med yxan i handen måste utrotas, innan träden atkommas. För att fälla ett träd med rötterna wåäsle ju jord och sten m. m. undanrödjas. Således bort med alla dylika lama och förlamande invändningar! Barnen måste hindras ifrån alt tigga, då inlvingas de på andra banor. Finge på landet aldrig någon såkallad utsockne-tiggare allmosor, hämmades detta der ofelbart, inom den verkliga nödens gränsor, emedan hvar man der af hvar man ar känd. I så pass stor stad som denna kan detta ej göra sig gällande. Derföre må den qualisicerade tiggaren bära sill igenkänningstecken — tiggarebrickan — ty trasor lanar sig den oforskämde, hvaribland jag kände en, som lemnade 2000 R:dr Banco i blanka specier efter sig — Annu en åtgård skulle jag i sammanhang såreslå, emedan min tanke är, att Gotheborgs tiggare-personal till stor del består af folk som fran andra orter hitkommit i verkliz eller söregifven afsigt att söka arbete, sedan innästlat sig här och blifvit inborgrad. IIVar och en person, som från annan ort kommit hit att söka och fölt löfte på arbete, bör, vid ett tjenligt vite, ej af någon sättas i verksamhet förr än han foretett sattigsogdens arbetspolett. När hos denne företes bevis på det lofvade arbetet, undersöker han arbetarens medhafvande frejdebevis, hälsa m. m. och när allt detta besinnes tillfredsställande, meddelas arbetspolett, på en vecka, hvilken således mäste hvarje vecka förnyas. Alt finna ett tjenligt subjekt till sattigsogde, torde vara det svaraste, men icke omöjligt. De aktningsvärde mån, som förut siz emellan delat dessa sysslor, hade endast valet emellan att forsumma detta eller sitt eget. Ålan är nästan ej närmare än sig sjelf. Hattiglogdens tid torde. tjenligast så indelas, att han från 6 till 9 f. m. borde vara på embetsrummet tillgänglig för alla sökanderne och den ösriza tiden, eller hans skön, delad emellan de fattigas boning och arbetsinrättningarne m. m. Dock bör fattisfogden befrias från all penningeuppbörd, hvilken sekreteraren kan hafsa om hand, mot borgen och. månvadtlig liqvid. Intet en gång till eu början skall sattigskatten ökas och snart nog bör den: nedgå 50 procent. Viss att detta förslag har sina brister, anser. jag hvarje sansad rättelse för en vinning och om dess ofullkowlighet å ena sidan hade bjudit att förliga auktorn, kunde jag å andra sidan icke förneka en grundsats jag alltid hyllat och hoppas blilva trogen, alt sjelf bära blygsel eller heder för hvad jag sramsastrat. Götheborg, i Maj 1844. 1 a F. v. Ehensteen. ÄNAAAHii—