Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1844, sida 2

gers och sem andra Individer, hvaribla äfven Chabots begae svågrar, Julius och Er nuel Frey, bodelskärran. Danton var bia alla den, som bäst bibehöll fattning ochal slutsamhet. Endast när han erinrade sig omt älskade Lucilie, fick en oändlig sm ta, en namnlös plaga makt öfver hans djersjäl, och sällande bittra tårar ropade han C o min hustru, min hjertligt älskade hust skall jag då aldrig, aldrig återse dig mer? ME la evigheten bortskänkte jag nu gerna sor kyss af din munn. Med elädje ville jag 14 ga mitt hufvud under guillotinen, vore 1 blott den saliga njutningen förunnad, att en gång trycka dig till milt hjerta och få ga dig huru oändligt jag älskar dig. O Lt lie, Lucilie, det var först genom dig jag I. de alt älska lifvet och menniskorna: du vx den engel, som lärt mig ordet nåd. lårat de Sechelles bade blilvit alldeles förslöad. Fal dEgelantine funderade under vägen till afrät platsen på planen till ett nytt lustspel o kände sig endast derför olycklig, att han ic fick tid på sig att kunna utföra detsammea Chabot satt helt likgiltigt och petade sig i i derna i det han med största köld mumlade dag mig, i morgon dig -om det sker dag förr eller senare -—-qu importe! ÄÅfy de andra visade temligen fattning. Endast Bazi syntes något orolig, ty han önskade sig fö sin död 5 a 4 koppar kaffe för att upplil de förslappade lissandarne — ingenting föra gade honom mer än att guillotineras på nykii mage. Med en hjeltes beslutsamhet besteg Danta