longen. En officer, heledsagad af 12 nationalgardister, inträdde. republikens namn förklarar jag för mina Fångar de här sorsamladle medborgarne George Jacques Danton, Benoit Camille Desmovlins, Jean Francois Lacroix, Pierre ebÅpeaur. Marie Jean Herault de Såchelles, Philippe Francois Nazaire Fabre dEglantine, Francois Chabot och Claude hozire, anklagade för den förbrytelsen att vilja alshafla republiken och återställa konungaväldet. En panisk förskräckelse bemåutisade sig hela laselrunden. Incilie sjönk med ett skrik al saså vanmågtig till golvet, när hon hörde sin mans namn nämnas. Ingen af alla Dantons gäster förmådde att frambringa ett ljud öfver sina läppar. Blott ban allena, den reslige Athleten, förlorade icke sin kralt och sin själsnärvaro. — Medborgare Officer, sade Danton och fixerade den tilltalade med sina genomborrande blickar, är du kommen att förtälja oss en barnsaga? Icke sannt, du skämtar dock endast? — llär, medborgare, äro arresteringsorderna, utfärdade af medborgaren, presidenten i revoIutions-domslolen, Rent Francois Dumas. — Tillåt mig, medborgare officer, alt så skratta. — Det förbjuder icke republiken någon. Derföre må du skratta så mycket du behagar, men jag får dock be dig och dina gäster at ulan vidare omständigheter följa mig. — Rått gerna, min gode vän; dock kan du väl dessförinnan tömma ett glas med mig för Frankrikes välgång.