Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1844, sida 2

Kongl. Maj:ts besallningsbafvande i Örebro bar i dessa dagar hitsändt en der i länet kringstrykande mansperson, som uppgifvit sig vara Artillerist vid här förlagde Kongl. Götha Artilleriregemente och heta Adam Larsson, hvilken, enligt bemålte Befallningshafvandes skrifvelse i ärendet, uti Örebro län uppträdt såsom så kallad GHåttringsroparea, samt, genom Kongl. Svea Hofrätts utslag d. 22 sistl. Februari blifvit dömd till böter för det han predikat för, och uppviglat allmogen till vald emot kronobetjening, m. m. Det berättas, alt denne krigiske Åpostel, som, för öfverskriden permissionstid, blifvit, innan återkomsten hit, utur Rullorna utstruken, vid alghåendet härifrån medfört en uppsatts på någre, evig sördomelse ovillkorligen medförande termer, såsom: Vaserrairv, Adieu, Bevars, TWVarsch o. s. v., af hvilka sörskräckliga ords själavådliga innehåll vår Håttringsropare skall tagit sig anledning till flere strals-, botoch båttrings-predikningar. En gång lärer han, plöjande, till afventyrs, med någon annans kalf, haft till betraktelse: a Den underliga vägen till visdom, är att vara (helt och hållet) galen i denna verlden; först: Huru man är galen i denna verlden, och, sör det andra: Huru det är en underlig visdom, att vara (splitter) galen i denna verlden. — — — Ett exemplar af de ofvannämde Synda-termerne eller Sulphuriska kuriositeterne, skola hasva funnits i kläderne på en, för något år sedan, i än vid fattighusdämmet, drunknad piga, som, för att icke blifva galen i denna verlden, a! lutter underlig visdom gått till Vecken. — — — Meranämde Ropare skall hafva en ihärdig, fast något sprucken och hes röst, utan det ringaste tecken till begrepp om deklamation, men vara mäkta inbilsk och okunnig.