Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 maj 1844, sida 2

alt låta Tullassifterne å Importvaror erläggas Vonlant vid införseln, såsom nu sker med lanlets egne producter vid exporter i stället för len obegränsade credit som nu lemnas genom sreditupplag och nederlag; vidare att med förhöjd tull belägga de lyxartiklar som betydligast tynga Import-listan och hvilka ila torde utan skada kunna högre taxeras. Det ir sannt att kraftigare åtgärder emot contrabandshandel blesve då äfven af nöden, men den goda verkan af sådane torde ej betvislas. Vi benöfva blott se tillbaka på Cholera-året, då den strängare bevakningen inbragte så betydligt ökade tullintrader, att kostnaderne derigenom mera än betäcktes. Att alvarsamma åtgärder håruti äro nödvändiga, synes så mycket mera, som Exportoch Import-Tabellerne för de sednare åren visa att Exporten ölverstigit Importen — således har silfverexporten hufvudsakligen åtgått att betäcka Contrabands-importen. Verkan af ett sådant system, nemligen Tullafgifternes contanta erläggande, samt förhojd tull å Lyxarliklar har sednast visat sig i Förenta Staternes Tariff af 4842. Ester nästan total sinanciel förstöring har ställningen sa förändrat sig, att år 1843 inströmmade öfver 20, millioner Dollars uti Unionen. A andra sidan torde Jernhandteringen böra lösas från de föräldrade sjettrar och tunga skatter som ännu belasta denna näring, ej endast vid grufvan, vid masugnen, vid smedjan, utan äfven å sjelfva skeppningsorten; men deremoi torde rättigheten att i Banken beläna Jernessekser böra indragas och derigenom förekomma oerundade speculationer och hopade lager å vå garne, till attilicielt nominella priser,, som of ta Årifvit artiklar ur consumtion å srämmand marknader. Vi skulle måhända, med dessa mesurer, snar nog se en ökad export och en minskad Import samt jemnvigten uti penningeväsendet återstål las, utan något qvacksalsveri i sinancerne, sov aldrig ägt rum i något land utan att förorsa ka otaligas ruin.