Från Red:s Korrespondent. Stockholm den 7 Maj. Om Thorsdag blifver tor Condoleance-Cour hos DD. Majestäter Konunsen och Drottningen, samt II. M. Enkebrottvingen, och om Fredag börjar med sorgedrågen för hoffsruntimret och hoskavaljererna en iten förändring, som synes antyda att äfven snart någon sådan är att vänta i den allmänna sorg-klädseln, hvilken eljest under den varma sommaren torde förefalla något hvar så ebehaglig att den af sig sjelf förändras. De af Professor Geijer författade Personalierna öfver aflidne Konungen, äro nu allmänt bekantejorde genom försattningssamlingen. bet kan visserligen icke väntas att dylika ossentliga handlingar, ämnade att utgöra mera en hyllning at den aflidnes närmaste anhoriges och vånners saknadskänsla än åt den historiska sanningen, samt kanske hufvudsakligast att blifva sista försöket att för samtiden bibehålla bländverket af så kallad Konunga-storhet och Konunga-vishet, skulle kunna tillfredsställa dem, som med blickarne på sitt fåderneslands sanna ställning och behof, önska att se framtiden upplyst om orsakerna till det mindre tillfredsställande i den förra och bästa medlen att afbjelpa de sednare; men nog hade man gjort sig det hopp om Sveriges störste häfdateknare, att han icke skulle låtit, ens af en eljest visst ej fördomlig personlig Känsla, hänföra sig till att öfverflytta i en sådan handling en hop uppgifter, som endast tillkomne genom sjelfberömmet och saknande till och med sannolikheten, endast kunna förvilla, utan att öfvertyga. Må man derna vid skildringen af en man, som spelat en roll i tidens stora tilldragelser och som onekli gen genom egen kraft, höjt sig upp till äre ställen och förtroenden, må man gerna, säger jag, blomsterströ hans graf; fochidet bör förlåtaskildraren om han i fråga om dennes person. liga egenskaper låter de ljusa partierna 8. starkt framträda som möjligt. Men alt van ställa historiska facta; att på god tro till skryt samma berättelser om samtal och förhållander med andra män, som redan länge hvilat i grat ven, ställa desse i bakgrunden af historiens taf la, som skuggor af onda andar eller underord nade varelser, synes vara mindre välbetänkt Man kan med skäl befara, att på en tid dman alltmer börjar göra till spekulation att upp: tekna enskiltheter och samtal, med ett ord memoirernas tid, den straffande Nemesis kar komma alt göra mången otjenst. Det är ät minstone ej obekant, att den aflidnes egna an tekningar icke kunna anses tillförlitliga, om oc ett godt minne i månget fall torde kunnat kom ma till hjelp; ty man vet rätt väl, att i syn nerhet vissa epoker utgjort föremål för mång salldiga omskrifningar, förändringar och aberik tigandeno, föga öfverenstämmande med hvad . slandra sidor, med vida offentligare öppenhet be sskrifvits. Till sådane fall må med temlig viss het räknas ett Napoleons föregisna yttrande on (Svenska solketo, o. m. d. Dock — jag be hofver ej säga mer. Handlingen finnes nu at tillgå, och enhvar kan således, i den i stili stiskt afseende förträffliga skrifter, urskilja de som bör och kan tjena till bistorisk grund fö framtidens bedömande af Carl Johans regering Hvad som åtminstone synes vara temligen all mänt, det är att den Svenska känslan, villig vänder sig ifrån tankan på denna tid, till hop pet på en kommande, då malet för styrelsen sträfvanden bör vara folkets ära och lycka, ick blott regentens. Också må det nu med den stora Klagodagei i morgon, vara slut på klagan öfver hvad e mera kan afbjelpas. Måtte blott den komman de tiden, upplyst af de sista 30 årens svårig heter och vidrigheter, lyckligare sträsva för na tionens utveckling och belåtenhet. Ännu höres icke med någon full visshet om talas huru Statskådet kommer att sammansät tas, ehuru det säges att tre platsar gansksnart komma alt blifva lediga och att ännu tvi till torde vara i fråga. Ale omtala namn p