get — — du dör — — kom, kom, Sin Just. De gingo. I salongen frågade Robespierre skänkmamsellen hvad ban var skyldig. — Medborgaren Danton har betalt allt. — Tror han i sin stolthet, att jag skulle låta honom betala för mig? luru mycket sick vår räkning till? — 64 Francs. — Se här äro 80 Francs, medborgarinna, skänk dem åt de fattiga, behåll dem för dig sjelf, gör dermed hvad du vill, men qvittera vår räkning, ty för allt i verden ville jag icke hafva denna karl att tacka för det aldraminsta. Medborgarinnan qvitterade och fattade inom sig det ädla beslutet att behålla pengarne för den förste fattige — för sig sjelf. De begge vännerna gingo, fördjupade i ett allvarsamt samsprak, genom flera solkloma gator öfver Pont-Neuf till gatan St. UIOnOr. Ankommen till sin boning, tryckte Robespierre sin ledsagares hand och sade: — Dieu protöge la France! — Pive la republique! svarale Saint-Just. (Forisåttes.) —— — — I en ryktbar tysk pietists (läsares) dagbok stod antecknadt att adet vore större synd alt med arbete förtjena 4 groschen om Söndagen, än stjäla 4 Thaler en söckendag. —