till ett sörmyndare-regimense, som blott passar för solkomyndighetens tillstånd. General-regerin gen med sin general-förvaltning är här hvarker mer eller mindre, än en, lill iakttagande a samhällets allmänna interessen insatt offentlig högsta myndighet, som tillika innefattar i sig er representation af alla dess delar och som ständigt handlar i nationens namn, influerad a denna i allt sitt gorande och lätande och be. ständigt sökande och sinnande sitt fasta stöd : den allmänna meningen. bet är hvad man England plägar kalla: da government Å fo and in concurrence with the people! d. ä. er regering genom, för och i samverkan med solket. Onekligt har detta system den stora fördelen framför det motsatta, att dervid icke, son vid det sistnämde, framkallas en dubbelhet staten, hvilket oundgängligt blilver följden, si snart det existerar en från folket afsöndrad oct af detta oberoende högsta regerande makt, som befinner sig stäld gent emot de regerade, sö att regeringen och de regerade, bilda motsättningar till hvarandra och uppträda emot hvarandra med särskilda interessen; men begge elementerna smälta här tillsammans till ett enda, oct kunna aldrig komma till någon fientlig splittring England ger oss det lysande exemplet derpå all ett sådant nalionelt ssellregeringsoch sjelf. sörvaltnings-system låter sig utföra i alla kretsa: af statslilvet, i de högre såväl som i de lägre t. o. m. i en arsmonarki. Konungen, såsom född Statsregent, är icke der, såsom i kontinental monarkierna, en myndighet, som står gent emo nationen i en från denna afsöndrad ställning och som handlar oberoende af nationen; uta han bandlar tvertom i gemenskap med nationen som representeras af Parlamentet. kKonunger ensam har ej för sin person högsta regerings makten; men han bar den i förening med na tional-representationen. Lika så litet är denn makt ensamt i händerna på national-representa lionen, utan konungen). Enligt den brittisk stats-rätten förstås med parlamentet, som sore statens regering, ej blott öfveroch under-huset utan också konungen, och denna senare anse såsom integrerande del af parlamentet. Väl bi vistar konungen ej personligt parlaments-förband lingarne, men han representeras dervid af sin ministrar. Således ser man i England represen tations-systemet tillämpadt såväl med afseende p konungen som på nationen, och ej, såsom i d konstitutionella monarkierna på fasta landet, en sidigt, med en nationalrepresentation, blott me afseende på folket eller blott såsom en anna form för furstens envälde; ty begge, nation oc kung, finna sig representerade i den högsta re gerinesmyndigbeten. Genom en märkvärdigt t sinr rik kombination har man i England vetat a utverka, att der fortfarande existerar en parle Så är det också i Norge och borde det äfve vara i Sverge; men just alt det ej så är, uta att ofxannämde dubbelhet och splittring ka herrska och har berrskat här, är ett bevis a det ej bar någon sann representation, oc alt det behöfver förskalsa sig den, och grur den derför kan endast bestå i fritt val, sol det hvilande representations-förslaget ania Red. — W—W—p-fS—J--333333 EVEVF