Tandmetaren och Guillottäimen-) (1794) Af Oellinger. Och så skedde äfven. Först kommo Robespierre och hans apostel, och straxt derpå Danton och hans vän. be fyra revolutionshjeltarne hälsade i början något kallt, dock ganska hölligt på hvarandra, talade forst om väderleken, derpå om theatern och andra likgilliga ämnen. Småningom blefvo de något varmare och vänlil gare mot hyarandra. — Om I så behagen, vilja vi beställa ett enskildt rum och der ostörda taga en liten soupå tillsammans, begynte Saint-Just. — Det tycker jag mycket om, sade Danton. — Jag ock, svarade Robespierre. — Jag än mer, tillade Fabre, ty jag har en tartarisk appetit och en vandalisk törst. Saint-Just bestälde rum och sonpå och straxt derefter förfogade sig herrarne till det dem anvisade cabinettet. Snart derpå ankom ock. ostron och hummer såsom avantgarde till soupen. Saint-Just och Fabre lito korkarne dansa på ett par bouteljer Bourgogne; den förre slog i åt Danton, den senare åt Robespierre. Alla fyra fattade glasen, klingade med hvarandra och ropade med en munn: — Pive la räöpublique! — Ett misssorstand, medborgare Danton, begynte Robespierre har rest en skiljevägg dig Och mig emellan. Jag älskar sanningen; tag icke illa upp om jag öppet och utan omsvep Se G. H. o. S. T. N:o 52.