Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1844, sida 2

åSå? sade Onkeln med barsk stämma, agalanteri. blickan är ärlig och hennes rykte oforvitligt, du tillstod det sjelf, och sedan du förfört och skymsat henne, vill du öfvergifva henne. Gör mig inga invänaningar om standsskilnad; vi lesva i en frisinnad tid. Mitt sista ord blir: du gifter dig med fickan så fort som möjligt, eller gör jag dig arslos.a eNu ja, jag får väl då deran käre onkel!4 pustade Ostar, amen mina pångor. abe skola snart gå ever. Jas lemmar dig nu for alt underrätta min Therese och mamsell Adelaide om denna din soresals. Jaga barå nu att du snart åter kommer på benen. Sedan far du till Grönau, sköter detta gods — och så skall det med ditt aslagsnande och bröllIoppet snart vara slut på folkets prat. a Han gick. — Oscar slog sig rasande för pannan och ropade i sortvillan: Ack jag dumma äsna, — jag har vackert fallit i sällan!4 Baronen inträdde i sin frus sängkammare. Therese läg ännu, ansigtel vändt mot väggen, snystade och grät jämmerligen vid hans intråde. Hon trodde, alt hennes sista stund vore kommen. åCod morgon, kära barn! sade han när han intradde. Lugna dig blott. Jag kan fore-släl Ja mig att hvad som bändt i natt skrämt dig och angipit dina nerver. Med Oscar är det icke så illa; han har kommit från hela aflären med en obetydlig tuktan. Har du då halt någon aning om hans nattliga besök hos din sällskapsdam; eller var du i hemligt förstånd med henne? Det vill jag väl icke förmoda — Jag har Jänge varit honom på spåren. — Nu har