Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 maj 1844, sida 1

— — — — nom full och vålla hans bortkörande ur tjensten. flan tömde återstoden af vinbuteljen, som Oscar lemnat efter sig, och föll derpå i en ljuf sömn. Sedan läkaren följande morgon utskurit bageln ur de särade delarne, inträdde Onkeln hos Oscar. För Cuds skull! ropade denne, döda mig, onkel, döda mig! Han störtade till hans fölter. Var ingen narr, sade Onkeln, och lägg dig åter på magen. Hvem skal göra så mycket väsen af ett simpelt kärleksäsfventyr. — Men Ihvad du ändå är för en hycklare! Icke längre sedan än i går var Mamsell Adelaide en sogelskrämma, och ännu i natt tänker du på ett rendez-vous med denna sogelskrämma. Jag unnar dig allt hvad du fått bara för dim salskhet skull. Oscar lyssnade uppmärksamt. Ett helt berg af qvarnstenar föll från hans bjerta. Saledes var han ännu en gång räddad genom en tillsällizhet — och tanten med honom. Skulle ni kunna förlåta mig, köra Onkel?? pustade han. Men man måste, fortfor Onkeln, genom ett eclatant sactum göra ett slul på detta spektakel. Det sker på så sätt att du så fort sig göra låter tar och gifter dig med mamsell Adelaide. vkära Onkel, sade Oscar, i det han förskräckt rusade upp. För en flyktig böjelse — nå ja, mamsellen ser ännu rätt bra ut, — men att derför binda sig för hela sitt lif — blott för ett galauteri skull!