Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1844, sida 2

le, sade han, sitta uppe och arbeta långt in på natten. Hans våg genom trädgården förde honom förbi trådgardsmästarens boning. Ilan ville i hvarje afseende vara säker på sin sak. I dag ånnu en gång, tänkte han, den gamla vanliga vägen. llädanelter är forsiuighet nödvändig. Jag måste berätta henne huru det hotande Damoklessvärdet redan hängt öfver vära hufvuden, och huru Mamsell Adelaide, sjelf ovetande, blifvit den som aftedt faran. Derpå maste vi radslä, — qvinnor äro uppsinningsrika, — hutu vi vilja lata spöket än en gång visa sig och sedan helt och hället försvinna. Trädgärdsmästarens dryckenskap kommer oss här alldeles förträffligt till pass. Ändlligen måste vi hiua på och välja em annan säkrare ort för vara sammankomster, Och till råga på alllihop far jag i dag njuta än en salig stund! — Bara vi väl vore i residensstaden. IlIvem som der säger, att man lesver så ostördt på landet, han ljuger; just emedan der färre menniskor lefva lilisammans, tränga de sig tätare tillbopa och det vill aldrig taga något slut med anmärkandet, lyssnandet och spionerandet. — Framför allt måste jag i afton försäkra mig om trdgårdsmästaren. Trots månljuset kunde det ändå hända att den lurken i ruset och ifvern att ställa sig in patrullerade, änskönt han dertill icke fött någon bestämd befallning, kanhända blott för att i morgon kunna berätta sig ingenting bafva sett. Oscar inträdde i Trädgårdsmästarens stuga, byvari ljus ännu sågs skimra. d6od afton, Tobias!4 sade ban, aså sent