Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1844, sida 2

ningar, och en hörsam tjenare måste då alltid gifva dem rätt. a eSå är åfven min tanka om saken, käre Tobias. Synen slår honom fel, den stackars Onkeln! Han kan icke riktigt reda föremålen, synnerligast i mörkret. a Så går det äfven mig, unge Herre! När det blir natt, så faller mig en slags dimma för ogonen. Det händer stundom ungt folk ock. — Men vi vilja icke vidare tänka derpå; vi vilja sitta och pladdra en stund. (Forts.) —0— — — Den i Hamburg utkommande tidningen Der Freischötze innehåller rörande vårt ko nungahus tvenne anecdoter, som den beledsagar med den anmärkningen, att i den allidne konung Carl XIV Johans lif förekommit många sällsamma tilldragelser, som, om nägonsin något, förtjena namn af aningar och förebåd. — Bernadotte och Joseph voro, som man vet, gifta med 2 systrar; den senare hade under namnet Moina skrifvit en novell, hvari hjelten heter Oscar. Madame Bernadotte gaf, för att dymedelst göra sin svåger en compliment, detta or den scandinaviska (?) mytbologien hemlade namn ät sin son. — Elter sin upphöjelse till kejsare befallte Napoleon dignilärerne ne vid sitt hof att välja sig hvardera ett vapen och ett livre. Bernadotte valde gult och blätt, svenska nationalfärgorne.