Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1844, sida 2

vaken? Min cigarr har slocknat och jag vil tända den här hos dig. Mina svasvelstickor äro si dåliga, att jag ofta bland hela tjoget icke träl far på en enda som brinner. Oscar stäld med detsamma vinbuteljerna på bordet. aSom min unga herre belfallera, sade Tobia och reste sig upp, aönskar m kanhända et lykta — jag skall lysa er ända till lusthuse och tända ert ljus. a aObet behöss icke Tobiasa, fortsatte Oscar, ader brinnande cigarren är tillräcklig. Jag skull trolt, att ni redan låg i sömnens armar oc hvilade er efter dagens mödor. Eller skall n kanske åter patrullera i qväll och passa på tjuf var och spöken. a KGud bevare oss, Herr Baron — månske net — 4 Tobias kastade en förstulen blick på flaskor na. aben unge Herr Baronen har der son jag ser tagit med sig en sofdryck. 6clag tänker att arbeta ännu nägra timmar— mycket brådtom — vill ni smaka 24 Utan att alvakta svaret, slog Oscar i åt ho nom ett fullt dricksglas. alack, tack, nådige Herre, det blir för myc ket. — Nu med gunstbenägen tillåtelse — er höga välgång!a lack!4 dOm ni icke tar illa upp, unge Herre!e fort for trådgårdsmåstaren, sedan han i ett dra; tömt glaset, och icke tycktes märka, att Baro nen åter genast fyllt det igen, — ahvad spö. ket anbelangar, så är det — med respekt att säga — blott en inbildning af vår alldranådigaste Herre. De höga herrskaperna ha många inbild