isynnerhet när den vackre tjugesemärige vevön kom, för att genom sitt glädtiga lynne, sin eleganta conversation, sitt galanteri etc. göra landtlesnadens enslighet mera dräglig för henne. Om Mamsell Adelaide var underrättad om denna böjelse, om hon var invigd i sin frus hemligheter, det är saker, hvarom vi ingenting kunna sörmåla. Så mycket måste vi dock, iför det sceniska i handlingen skull, låta läsaren veta, att friherrinnans sofkammare låg vägg i vägg med hennes sällskapsdams. IV. llerrarne kommo på Mvällen tillbaka i ett brillant lynne. kn tressig soupå serverades för endast 4 personsr: baronen och Oscar, baronessan och hennes sällskapsdam. Onkeln var munter, generade icke på minsta vis sin brorson genom några misstänksamma blickar, sprakade lisligt med mamsell Adelaide och sade henne till och med ett och annat galanlerie. Derigenom blef det möjligt för brorsonen att genom tecken och miner telegrafera med tanten. En blick behöfdes blott för att underrätta honom att ban var förstådd. Först mot kl. 44 uppsteg man från bordet. Onkeln — han hade i dag, först på schonlinde och sedan under soupn, druckit mer vin än vanligt — säg något ruskig ut; också tillstod han det med den anmärkningen: Det skall blifva godt alt få sofva på promenaden! nMan åtskiljdes. Oscar lät betjenten bemta si38 lannu 2 flaskor bourgogne ur källaren; han vik