Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1844, sida 1

dor höja sig röster mot fortsarandet af detsa regeringsoch styrelse-system, i hvars upprälthallande man ser ett hufvudsakligt hinder för allt samhälligt sramskridande. Ösverallt hbegäres medborsarnes emancipation från statsförmynderskapet, på det att de må kunna röra sig friare och med sjelfverksamhet utveckla sina krafter. Och att befinna sig i en hårdnackad strid med den offentliga meningen, sävida denna är ett uttryck af förständig låderneslandskärlek, kan ej vara i monarkiens välförstädda intresse. En sådan strid kunde, på längd, blifva ett farligt spel för monarkien. Vi kunna ej underlåta alt anmärka hvad lä saren säkert också redan sjelf anmärkt, näml. den skarpsynthet, hvarmed Förf. afböljt hela den inre väfnaden af byrå-aristokratiens snaror, hvarmed de söka att omhvärsva folket, för att sedan kunna leda det efter behag. Ar det ej, som om vi läste vårt, liksom alla lands historia, der embetsmanna-hierarkien vunnit ölverband och forhällandet blifvit helt omvändt, så alt samhället endast tycks vara stiltadt till embetsmännens tjenst, i stållet för att embetsmän nen dock egentligen endast äro till för samhällets tjenst, hvarför det också är helt na lurligt, att, som menniskan heldre är belallande än lydande, heldre herre än slal, alli tränga sig till embetsmannabanan, utan afseende derpå, om de hotas med att svälta ihjäl, innan de kunna ernå ett brödstycke som söder dem, — ifall de ej per fas et nefas fsörsöka alt skaffa sig det, — endast de få bär den guldbesmidda rocken, som de tycka si nobelt utmärker dem framför massan; men som i sig sjelf ej är annat än ett livree. Forhållan det mäste dock nödvändigt bli annorlunda, on nationen ej skall krossas under tyngden a den börda, som den civilaoch militära-embets manna-armeen förorsakar den, eller qväsvas i d snaror, som denna armee, lik en jägarkedja allt mer kombineradt, utsträcker ölver densam ma, och vi hoppas, att just det öfverflöd p embetsmän, och embelsmannaämnen, hvaraf sam hället nu hvimlar, samt alla de följder af nö eller oredlighet, af fattigdom eller förakt, son nödvändigt mäste uppstå derutaf, mycket skal bidraga till folkets emancipation från byråkra tiens förmynderskap, utan att man med väl behöfver sönderhugga dess nät, heldst fördome för embetsmannabanan och mot den industrie la allt mer måste försvinna, redan genom de naturliga följden af öfverslöd på en sak, näm alt den faller i värde. Så hoppas vi skall i del ta, såsom i alla fall, genom Försynens vis anordning, sjellva missbruket innebära korrel tivet mot det onda.