Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1844, sida 1

om ditt uppdrag. Han har också i dag fått befallning af mig att icke vaka längre; ty, som sagdt är, så ljust som det nu är om nätterna, haller sig vår hemlighetsfulle gynnare allt inom hus.? Kära Oukel, — Jag skall skaffa er ljus i saken. Ånden antingen besvärjer jag, eller kniper jag honom. Och skulle det ock vara slera, så skall jag med min damascenerklinga och mina pistoler taga i tu med ett halst dussin! — Farväl, Onkel lilla! Jag vill helsa på min tanse och göra henne min complimang. Bry dig icke om det, käre Oscar — den samla pratsjuka hammarådinnan och hennes poeliska dotter äro hos henne, och dessa röIra sig icke ur fläcken på de två första timjmarne. Men du kan i stället obligera mig med en liten tjenst. Tag och rid min fuclis till middag och klå dugtigt åt den krabaten; han har stått nu i 5 dygn och behöfver att rastas. Gerna, gerna, kära Onkel, ropade Oscar, nappade tag i ridspoöet och sprang ned i stallet. Den fördömda kammarrädinnan och fuchsen — just i dag. Jag hade så mycket alt säga henne; dock är det äfven tid efter. middagen. Jag slapp så lyckligt undan från alla misstankar, — en genialisk list, en phantasmagorie måste ställa mig utom all fara sor sramtiden. Den gamla vägen år icke mer nog säker.? Han lät sadla hästen och sprängde af i sporrstreck utom slottsporten. —