GÖTHEBORG. Man säger all vi snart skola så rikslag — — — — Riksdagsbladet? sormenar, att då de bida statsmakterna konungamakten och solkrepresentationen, hafva saker af vigt all öfverlägga med hvarandra om, som lika när7 röra bådas intressen; så böra de ej dröja med eller onödigtvis uppskjuta denna öfverläganing. och deri har Riksdagsbladet möjligeu rält. Så vå folket som den nya styrelsen behölva å ömse sidor lära alt känna hvad de hafva att vänt: af hvarandra. bet är visserligen alltför skön och bra att folket boppas det bästa afsin sty relse, men detta hopp, vore det än så skönt nog så ljusklädt, är och sorblisver dock allti något, som man i brist på en verklighet, så dan folket har rätt alt vänta den, sätter i des: ställe; och hvad styrelsen beträffar, kan ocl bör den ingenting högre önska, ön at visa icke blott nationen utan äfven Eu ropa, att den vill, och allvarligen vill lyssna till solkets röst, akta på tidens kraf, och sossig efter de fordringar på relormer åt hvilk: ett vaknadt, biliadt tidsmedvetande gifvit li och varelse. Ty lika litet som det i längder kan båta folket att endast hoppas, lika litet stäl ler det styrelsen på ett säkert och hos andr: makter aktningsbjudande fundament att den en. dast vickager en bop paliativ-åtaärder endas egnade att lappa på och öfyerskyla bristern: hos det gamla systemet, hvilket som vi hop pas på fullt allvar jordas i samma grilt, son emottager stoftet af den hädangangne monarken hvilken emottog styrelsen öfver den förenade Skandinaviska halfön under helt andra forhål landen än den konung, som nu bestiger det thron, hvartill sadrens förtjenster banade honon en väg. och ulan en till grunden gående sör ändring af vårt representalions-system låter vä svårligen någon rätt grundlig reform af Sveri ges inre administration tänka sig, och till vin so