Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 april 1844, sida 2

andets väl? Den stackars qvinnan har ej all id halt rosensärgade ögonblick. Då de sranyska missionärerna blefvo drisna från Otahajti, sfler 1091 förolämpningar , kom lierr Dupeil-rhonars, den tiden blott simpel kommenlör-kapten på fregatten Venus , att begära räkenskap af hennes majestät för de oförrätter, som tillsogats hans landsmän. Och som den råe sjömannen tog i saken med hardhandskarne, måste man, oaktadt alla Pritcharder i verlden, medeikva hvad han begärde MåÄ mina läsare sjelfva tänka sig drouning Pomarås behlämning och ångest under underhandlingarne! Flera offentliga möten egde rum , och Drottiningen såväl som de utmärktaste anförarne visade sig i hela glansen af lurstlig prakt. Pomare hade , för första gången, en kauuns-klädning och strumpor och skor på sig, det vill säga allt det bästa civilisationen gifvit henne i kläder; bland anförarne märkte man dem, som buro en präktig rod frack och kragstöfar, men som för öfrigt voro som naturen skapat dem; andra hade, för att försköna sin gestalt, kastat en väst af skarlakansrödt getskinn öf ver. axlarne. Hosdamerna utmärkte sig genom en elegant spens, utan vidare klädsel. Alla, drottningen inbegripen, gåtvo sina barn di, me dan officiella tal vexlades. Med ett ord herr skarinnan på Sällskaps-öarnas archipelag bade velat hedra Frankrikes representant och emottaga honom med en öfverrashande glans. Detta kan läsas uti Amiral Dupetit-Thouars be. rättelse, hvarefter ni kan göra er ett begrep om hofvet i Papeiti. Talrika bref vexlades emellan kommendörkap