begge motståndare, — fiender i dubbelt afseende, — störtade löst på hvarandra med högt lystade värjor, hvilka likt Macbeths svärd, röko af de slagnes varma hjerteblod. Här uppkom nu, man emot man, ett envige i medeltidens ridderliga anda. Oasgjord fortsattes tvekampen länge, segern tycktes väga emellan physisk styrka och honstfärdig skicklighet. Slutliten lyckades det dock oden raska sransosen att med en hastig rörelse bibringa motstandaren ett dödligt sar i bröstet, just då denne sSnede sin sabel till ett fruklansvärdt hugg. Men Don Pascual sjönk dock icke genast, oaktadt sodssäret bibehöll den starke ännu ett öaonhbliick sina krafter. Och denua korta moment ickle till, för att äfven åt den lycklige mots aren kunna bereda undergången. Under det sransmannens värja ännu satt qvar uti bröstet på Don Pascual, fullbordade denne det redan måttade hugget och träffade Bertrand i hufvudet. ilärpå sjönk Spanjoren liflös till marken sedan han först utropat: Spanien, milt fädernesland I Men också Bertrand de Lasalles hade fått sin bane; det blef hastigt natt för hans blickar, jord :och himmel betäcktes af mörker för honom och straxt derpå uppgaf han andan. ben döende krigarens sista ord voro: Napoleon — Isabella ! Den tappre, engelska bärföraren fann på denna dag likaledes silt lesnads mål. En kanonkula träffade honom, då han ville äterföra i elden det vikande 42dra regementet. På valplatsen der han stupade hlef han gjordad, tillika med många krigskamrater.