an gjord motion eller under IIksdagen uniflade håndelser, gjord efter fem veckor från! Asdagens öppnande, ej upptages af kamrarne, h någon gräns bör väl sättas för modlions-s! römmen, hvarför vi finna denna bestämmelse Is 4 1 gst billig. — 76 2 ålägger statsråds-edamot lemna de af riksförsamlingen fordrade uppfsningar, dock utan rättighet att deltaga i beten, så framt han ej är kammarens leda-l5 ot, som dock aldrig borde inträffa. Det salaf sig sjelf, att rikssorsamlingen bör ega li itighet alt inhemta upplysningar från alla sör-e Itningens grenar. — 77 2 tillägger, med skäl,skottet rätt, att väcka de nya frågor, som, ! dan yppade, kunna föranledas och 78 2 beimmer sättet för upplysningars inhemtande arc kets embetsmän eller enskilda personer, och t synes oss fullkomligt öfverensstämmande med kens natur. — 79 2 beslämmer om handlinernes tryckning, och, som oss förekommer, I 2 1 Sått, som asfser korthet, tydlighet och bearing, hvilket i detta sall, synes oss högst sligt. — berester hoppas genast till 88 2, m afhandlar kontrollen öfser Statsmedlens anidande, som tyckes oss ganska ändamålsenlig öfverensstämmande så väl med folkets rätt, m regeringens och lagens värdighet; ty oaklt det är en regerings skyldighet att strängt eLltaga riksdagens beslut, bör den likväl derianom ej så bindas, att den skulle hindras srån förandet af det sannt nyttiga och nödvändi; ty en konstitution bör endast afse att hina en regering att göra det orätta; men ej kt rätta. Må riksförsamlingen sedan prölva dess nbetsmäns handlingar och lagen afgöra saken, Fo riksförsamlingen anser det nödigt att draden inför densamma. Så är det foreskrilIt och så är det rätt. Från 88 2 går förslaget genast till 101, silken handlar om huru med C I lingar bör tillgå, och det på ett, enligt vär nke, ganska ändamälsenligt sätt. Att få det. I samma punkt som Norrmännen, neml. att enne Storthinas beslut blifver lag, äfven utan mungens sanktion, är ännu ej tänkbart, ehudet, i det hela, är besynnerligt, att n urgamla, fria svenska nationen, som från minnes tider bestämt sina lagar och tilloch satt sina konungar, ej skulle åt sig kunna verka samma rättigheter, som den norska, der sekler af enväldet förtryckta och slutliken så godt som eröfrade. Dock konjunkrerna äro, i politiken som i handeln, -ånderliga; de voro 4814 gynnande för öÖrge; en annan gang kunna de blifva det, Sverige, och man får imellertid nöja sig ed hvad som kan ernäs, och hvad som nu gåäres i forslaget till representationsreformen sannerligen ej för mycket. och det innebär Mminstone fröt till vidare utveckling. drts. — — pnar, särdeles 7 punkter af denna? cen prisid utväg, i det den medger möjligheten att Ppskjuta algörandet af en grundlagsfråga jemI utölver de bestämda tvenne riksdagarne, un att således ett helt nytt förslag behöfver arbetas, och åter hvila tvenne riksdagar. Man in således ha tillräckligt rådrum för öfvertylsens mognande till förekommande af öfverning, utan att det behöfver förorsaka förökadt pbete och tidsutdrägt, hvilket vid nu gällande Mundlagar blir fallet, om ej de föreslagna änPFingarne, oförändrade antagas följande rikshg; ett förhållande, som just gör anlaganet af nu föreslagna representationsreform vid Msta riksdag, så ytterst vigligt. — 405 2 tillgger Rikssörsamlingen och Konungen gemensamt ittigheter alt stifta lagar och bestämmer sättet erföre, hvaremot ej synes vara något att inända. Vi skulle blott önskat att under dessa var äfven de såkallade ekonomiska lagarne vat inbegripna, åtminstone till en viss grad, på et ej regeringen haft fullt så fri hand dermed, m hittils. Rättigheten, som 5 punkter gilver nungen, att sanktionera en af riksförsamlinn föreslagen lag i sin helhet, äfven efter riksagens slut, bör ganska mycket befordra ärenernas gång, emedan de regeringens beslut, som medhunnits under löpande riksdag, då ej beöfva hvila till följande. — 407 2 stadgar, sIsst med afseende på de ekonomiska lagarne, att sikskorsamlingen, hvad dessa beträffar, endast fger all framställa och önska, men ej att beuta, och detta frukta vi kommer att medföra nycket af den gamla prohibitiva surdegens biehallande. Dock bör äfven deri ändringar lätligen kunna ske, endast representationen sjelf ommer på humanare fötter och ej mera går MM fyra. 409 2 är blott att betrakta som en ordningsparagraf och derför ingenting dervid u anmärka; ty ordning är bra i allt. — 443 angar konungaoch thronssöljare-val, ifall manliga sidan af konungaätten utgått och Hervid lärer ingen hafva något att invända. — 424 2 behandlar embetsmäns tilltal och riksrätts sältande. Ilvad den förra punkten beräffar, synes den oss ganska motiverad; riksrätten deremot tycks få behålla sin gamla form, gjord endast för att fria. Det är nära nog obegripligt, att i detta hänseende ej en förnustigare