Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1844, sida 1

ven af en grå skymning. Då det behagade den förste Consuln att för en viss klass af emizranterna tillåta återkomsten till fäderneslanlet, var han en af de första, som — bevinvad af fransysk hänryckning — skyndade till Frankrike. Han ställde sig der genast under kejsarens ärorika sanor och egnade sig med outtröttligt nit åt det militäriska yrket; hans bemödanden blefvo ej utan framgång, inom åtla år hade han svingat sig upp till rangen af en kapten vid ett af de hejserlig ga gardesregementerna. Nu intågade han med sitt regemente — som vi nämt — iden spanska busvudstaden och sröjdade sig åt dagens krigiska ära, hvaraf en tillbörlig del äfven tillföll honom, såsom en af de modigaste stridsmän uti franska hären. I lediga stunder älskade Bertrand att kringvandra på Madrids gator, för ait rikta sin saltasi med storartade bilder och gestalter, samt sin dagbok med intressanta notiser; ty som en värdig riddare af det nittonde århundradet förde han ej blott värjan, utan äfven pennan. llan önskade at gifva varaktighet åt vigtigare ögonblicks djupare intryck , för alt i en senare ålder än en gång kunna genomlefva det närkvärdigaste af sina öden: ty menniskan, den förgängliga tidens förgängliga son, drömmer gerna om framtiden och om en lång tillvaro. Bland andra märkvärdigheter. tog han äfven Puerta de sol i ögonsigte, hvilken plats är lika berömd, som illa bors klad, det ena för sin rymlighets skull och för de ståtliga byggnader