Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1844, sida 1

generalerne; den stolta och imposanta hannin-i gen hos garderne, som i så många slagtningar skördat hjelteära; de blixtrande vapnen, de högt burna örnarne, klockornas skallande, sväfvande ljud och deremellan trummornas hvirflande toner och kanondundret: — allt detta förmådde visserligen att framlocka nyfikna, skådelystna skaror, men elt lisligt deltagande, eller tillgifvenhet visade sig ej någorstädes -och någon enthusiasmens låga ville ej flamma upp; till och med de glesa hurrarop, som här och der läto böra sig, voro ej uppriktiga, liksom barnens jublande ej strömmar ur ett fullt hjerta på stjuffaderns brölloppsdag. — koriligen, det var en segervinnares intåg i en erölrad stad, men ingen ting mindre, än en konungs intåg i sill residens. Bland dem, som med svällande segerfröjd intågade i det stoltaste folks hufvudstad, befann sig äfven kapten Bertrand de Lasalles. Han härstammade ifrån en gammal, adelig slägt i Frankrike; hans fader hade dock haft den olyckan alt under skräckregeringen på nittiotalet af de maktegande blifva räknad till de misstänkte, emedan han var nog osorsigtis att i en tid, då adelskapet redan blifvit asskalsadt öfver hela Frankrike — ändå skrifva det adeliga de framför sitt namn. betta skedde i ett bref, som uppslångades af en af Marats anhängare. Och för det der illa anskrifna lilla ordet fick ban plikta med hvarken mer eller mindre än — hufvudet. Den sörjande familjen trodde sig härefter böra sönderslita de band, som fästade henne vid fäderneslandet; den emigrerade, och Ber